Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sätt dig bredvid mig,» sade flickan,
»och hör en sägen, som går bland min
fars folk. De säga, att den man och
den kvinna, som druckit hvarandras blod,
skola känna lifvets sorg och glädje, helsa
och olust på samma tid och på samma
sätt; att de kunna tala till hvarandra med
tankarne, fastän de äro på långt afstånd,
och att deras hjärtan aldrig skiljas. Tror
du det?»
»Jag vet icke, men jag har hört, att
vänner, som ville stifta ett evigt förbund,
blandade blod med hvarandra.
Singoalla,» fortfor Erland, »jag vill dricka af
ditt blod; vill du dricka af mitt?»
»Ja, hellre än af öknens källa,» svarade
Singoalla.
Erland blottade sin vänstra arm, ty
den vänstra armen är närmast hjärtat; men
då han upptog sin jaktknif, för att tillfoga
sig ett sår, bad Singoalla, att hon skulle
få göra det. Därtill samtyckte Erland.
Flickan drog sin dolk, stack hans fina udd
i sin älsklings arm och uppfångade med
sina läppar den lilla pärla af ungdomsblod,
som framsipprade.
Därefter blottade hon sin vänstra arm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
