Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillskyndelser till de ord och gärningar, som
han blygdes öfver och ångrade. Men af
purpurrödt fanns kvar i hans ådror
åtminstone så mycket, att det kunde göra sig
kännbart och taga väldet i
morgonrodnadsstunder. Då hände, att från hans läppar
kommo ord, som förvånade vandrarefolket
och beundrades af Singoalla, men som
hvarken hon eller de andra räknade
Assim till ära, emedan de trodde, att det var
förfäder, som talade med hans mun.
Assim red hän till eftertruppen.
Erland och Singoalla gaf han icke en blick.
Med hänryckning, underligt skuggad af
smärta, såg han mot öster, mot
dagerkällan, öfver hvilken blekröda skyar strimmade
sig. De genomdallrades starkare och
starkare af färgvärma. Det blekröda vardt
högrödt, det högröda djupt rosarödt, som
kantade sig med silfver, gömde silfret under
bräm af smältande eldmättadt guld, väckte
fågelsången i skogen till jublande lif och
bredde pärlglitter och regnbågeskimmer
öfver markens daggvåta mossa.
Assim hade stigit af hästen. Han
stirrade med förklaradt anlete in i de
öfverjordiska färglekarne och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
