Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hedniskt väsen. Och likväl tillstår han
stundom för sig själf, att han med kärlek
fasthänger vid denna bild; i sådana stunder
vill han ej skåda sin Helena i ögonen; han
rider ut i skogen, rider vildt, så att hästen
betäckes af fradga, rider länge, intilldess
natten rufvar på nejden.
En sommarafton, då riddaren, ansatt af
sitt dystra lynne, red i skogen, kom ett
åskväder med strida regnskurar. Han sökte
skydd i klostret, i hvars grannskap han var.
Brodern portvaktaren, nu så skallig af
ålder, att tonsuren för honom var öfverflödig,
öppnade porten, helsade riddaren och sade
honom, att priorn var i bokrummet.
Riddaren gick in och fann sin gamle lärare,
med pennan i hand, skrifvande i en foliant,
på hvilken han för tio är sedan började
arbeta. Det var den outtröttliga fliten, som
lägger sandkorn till sandkorn, till dess
berget är färdigt, såsom tiden lägger sekund
till sekund och med samlade sekunder
härmar evigheten. Rummet var sig likt,
dunkelt och högtidligt; björkarna skuggade som
fordom det gröna bågfönstret, och
folianterna stodo på sina gamla hyllor; ja det
märke, som patern för tio år sedan, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
