Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dem intet öga än fått njuta;
När wi til trots för skendygds rop,
Oss in uti hwarannan sluta,
Och wåra Själar sammanguta,
Och til et wäsend smälta hop:
När du på målet börjar swäfwa,
Och ur dit kärleksfulla bröst,
Som täta suckar wilja qwäfwa,
Du staplar fram med bruten röst,
Det rop så ljufligt örat sårar,
Och följs af nöjets öma tårar.
I denna känslans segerstund,
Jag fult til öfwertygan drifwes,
At ingen sällhet äger grund,
Som ej af wåra sinnen gifwes.
At långt ifrån wi ersatt få,
Förlusten af et bortmist sinne,
I deras kraft som återstå,
Wi twärt emot med wällust finne,
Hur de hwaran tilhanda gå;
Och at den ro, som et förnöjer,
Sig af de andras nöje höjer,
At, om Naturen för de Fem
Oss tusend sinnen welat skänka,
Skull’ nöjet lätt förenadt dem,
Och ingens rätt den andras kränka;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
