Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det pock på anor, gods och magt;
Det nit, at Sannings rätt förtrycka,
At sig med smickrets blomster smycka,
Och dunsta Muscus och föragt;
Den swarta list, de fina ränker,
Som döljas under Wänskaps larf;
Den skyddnings blick, som högmod sänker
Til dem, som snillet föll i arf,
När jag hos Er, I lyckans Söner,
Så mycket argt och uselt ser:
Jag all Er brist och dårskap röner,
Och utaf harm och ömkan ler.
I Levi Barn! tan icke illa,
Om jag åt Eder skratta törs.
I mon wäl nöjas, at förwilla
Det Folk, som rigta kan Er Beurs,
Men jag, ty wärr! som intet äger,
Hwaraf I kunnen Tiond få,
Hwad jag i fåwisk blindhet säger,
Må Ljusens Barn ej agta på.
Jag må ju le, när I prediken
Om denna snöda werlds föragt,
Och lika fult med allo magt,
För gunst och winst och wällust fiken.
Er wård, at wåra själar söfwa
Med hopp om Ewig Himla-ro;
At Jorden til Er sjelfwa röfwa,
Och sjelfwe njuta, då wi tro;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
