Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tekniska bestämmelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omnämnts att gemensamma normalbestämmelser för järnkonstruktioner till
hus-, bro- och vattenbyggnader utfärdades år 1919. Bestämmelserna
ifråga, vilka ersatte de förut tillämpade, i 1906 års minnesskrift refererade
föreskrifterna, äro ännu gällande men undergå för närvarande
revidering, varom jämväl meddelats under »Tågbelastning».
Beträffande innehållet av normalbestämmelserna hänvisas till
vederbörande författning. Här må dock anföras, att som huvudmaterial för
järnöverbyggnader till broar fortfarande förutsatts götjärn, som
emellertid indelades i två klasser, A och B. Klass B motsvarar vanligt gott
götjärn, under det att klass A är mera högvärdigt och medgiver större
tillåten påkänning än klass B.
För broöverbyggnaderna vid statens järnvägar har det endast i några
fall visat sig påkallat att frångå götjärn klass B och i stället tillgripa
götjärn av högre kvalitet. Sålunda har götjärn klass A kommit till
användning dels för de i det föregående omnämnda, år 1928 nyinlagda tvenne
33,5 m plåtspannen till bron över Nissan vid Halmstad, dock ej för däri
ingående helvalsade balkar, vilka utförts av götjärn klass B, och dels för
de likaledes förut omnämnda, år 1929 nyinlagda tre plåtspannen med 26
till 30 m längd i bron över västra grenen av Klarälven i Karlstad, dock ej
för tillhörande gångbanekonstruktioner och helvalsade balkar, vilka
utförts av götjärn klass B.
För materialet till järnkonstruktionerna i Årstabron uppställdes särskilda
bestämmelser. Sålunda föreskrevs att med undantag för helvalsade balkar
och mindre väsentliga detaljer, vilka fingo utföras av götjärn klass B, skulle
valsjärn och plåt vara av högkolat götjärn med brotthållfasthet minst
5 000 kg/cm2, tänjbarhet minst 18 proc. och sträckgräns minst 3 000 kg/cm2,
medan nit- och bultmaterialet skulle hava brotthållfasthet minst 4 400
kg/cm2, tänjbarhet minst 22 proc. och sträckgräns minst 2 600 kg/cm2.
I detta sammanhang må nämnas att under här omskrivna 25-årsperiod
upphandling av järnöverbyggnader som regel skett hos inhemska
verkstäder, varvid bestämts att allt järn med undantag för sådana helvalsade
balkar, som icke valsas inom landet, skulle vara av svenskt material.
Emellertid hava statsbanorna under krisåren 1916—1920, då den hastigt
fortgående stegringen av järnprisen i särskilt hög grad gjorde sig gällande
å den svenska marknaden, funnit sig nödsakade att i viss utsträckning
medgiva användning av utländskt material ävensom att placera ett
flertal brobeställningar hos tyska verkstäder.
Även i fråga om tekniska bestämmelser för broar av stenmaterial hava
under 25-årsperioden vissa förbättringar genomförts. Sålunda hava de
statliga tekniska ämbetsverken, som då saknade allmängiltiga
betongbestämmelser, efter överarbetning av ett genom en särskild nämnd
uppgjort förslag härtill, år 1924 gemensamt utfärdat normalbestämmelser
dels för leverans och provning av cement och dels för byggnadsverk av
betong och armerad betong.[1] Dessa normalbestämmelser gälla olika slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
