Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slipersfaktoriet vid Piteå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogstrakter i södra delarna av landet, där förbrukningen är störst,
ävensom till att en icke oväsentlig del utgjorts av det värdefullaste sågutfallet
ävensom av specialdimensioner.
Då faktoriet emellertid icke heller kan sägas hava visat sig erforderligt
för tillgodoseendet av statens järnvägars behov av sågade trävaror, och
då vid sågningens anpassning i första hand efter statens järnvägars eget
virkesbehov bästa möjliga sågutbyte i viss mån måst eftersättas, låg det
nära till hands att undersöka, om ej ett rationellare utnyttjande av
anläggningen för statsverkets räkning kunde ordnas. Kvar stod nämligen, att
ett statens sågverk vid Pite älv för framtiden kunde få viss betydelse
såsom prisreglerande faktor för statens järnvägar såsom virkeskonsument.
I annat sammanhang hade redan åren 1919—1922 av särskilt tillkallade
sakkunnige utredning verkställts rörande statens övertagande i viss
utsträckning av förädlingsverksamheten beträffande avkastningen av
statens skogar och föreslogs därvid, att anläggningen skulle övertagas av
domänverket. I anslutning härtill anbefallde Kungl. Maj:t år 1924
domänstyrelsen att med järnvägsstyrelsen upptaga förhandlingar rörande
eventuellt överlåtande till domänverket av faktorianläggningen. Dessa
förhandlingar hava år 1931 lett till att Kungl. Maj:t bestämt, att faktoriet
skall fr. o. m. den 1 juni 1932 övertagas av domänstyrelsen mot en
ersättning till statens järnvägar av 500 000 kr.
I anslutning till ovanstående redogörelse för faktoriets tillkomst och
utveckling lämnas här en beskrivning å anläggningen, vars huvuddelar
utgöras av såghus, ångcentral, brädgård samt hyvleri.
Såghuset är uppfört av trä på betonggrund i två våningar. I undersågen finnas
betongfundament för de 4 ramarna och för huvudaxeln samt övriga transmissioner
och ledningar. I översågen äro sågverksmaskinerna placerade och bestå av —
förutom de nämnda 4 ramarna — 2 kantverk, 2 klyvsågar, 8 kapverk m. m. Ramarna
äro 30" standard och försedda med kontinuerliga matarverk med drivanordning å
både över- och undervalsar. Till ramarna uppfordras timmerstockarna från vattnet
medelst kerattledningar. Det sågade virket transporteras å remledningar ut till
sorteringsplanen för sortering och lastning å brädgårdstrallorna.
Ångcentralen är uppförd av tegel på betonggrund. Den primära kraften är ånga,
alstrad i 3 st. tubulära ångpannor, vardera med 100 kvm eldyta och konstruerade
för ett arbetstryck av 9,5 kg per kvcm. Bränslet utgöres av sågspån.
Intill ångpannerummet ligger maskinhallen med ångmaskiner, elektriska
generatorer och motorer samt instrumenttavla. Ångmaskinerna utgöras dels av en Bolinders
compound kondenserande ventilångmaskin om 550—800 ind. hkr med
huvudtransmission för anslutning till sågverkets huvudaxel, å vilken även en elektrisk generator
om cirka 350 hkr är kopplad, dels ock av en mindre högtrycksångmaskin för
belysningskörning vid de tillfällen, då den stora maskinen ej är i gång.
Sammanbyggda med ångcentralen ligga mekanisk verkstad, förrådsrum och
förvaringsrum för 2 motorsprutor med tillbehör.
Brädgården omfattar en areal av cirka 5 hektar, och för virkets uppläggning
därstädes har anlagts dels cirka 175 st. stabbfötter samt transportbanor. Från
sorteringsplanen transporteras virket å trallor medelst elektriskt lokomotiv och
upplägges å stabbfötterna med hjälp av en elektrisk stapelkran.
Redan vid planerandet av sågverket hade ifrågasatts, att en hyvlerianläggning
skulle komma till utförande, men ansågs det då lämpligt, att därmed finge anstå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
