Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VÄGKORSNINGAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1929 till samtliga länsstyrelser meddelat, att Kungl. Maj:t till
vägförbättringar, innebärande anordnande av skenfria järnvägskorsningar, vill
bevilja intill 85 à 90 procent bidrag av automobilskattemedel till de
kostnader härför, som skäligen kunna anses böra åvila vägdistrikten.
Beträffande riktlinjerna för statens järnvägars bidrag till
vägomläggningar, som avsåge borttagande av plana korsningar, tillämpade styrelsen,
innan automobilskattemedlen tillkommit, i allmänhet följande principer,
såvida det icke var fråga om skenfria korsningars anläggande i städer och
andra större samhällen, där frågan om kostnadsfördelningen måste
bedömas från fall till fall.
Där avsevärda fördelar ansågos föreligga för statens järnvägar att få
plankorsning ersatt med skenfri korsning, brukade statens järnvägar
bekosta anläggning och underhåll av erforderliga landfästen, pelarstöd och
överbyggnad för vägporten respektive vägbron, under det att
vägintres-senterna hade att bekosta tillfartsvägarna samt underhåll av såväl dessa
som kör- och gångbanor. Om däremot trafiken å korsningen var av ringa
betydelse och den befintliga plankorsningen icke ansågs förorsaka statens
järnvägar några mera avsevärda olägenheter, brukade statens järnvägar
erbjuda bidrag till anläggningens utförande med belopp, högst uppgående
till det kapitaliserade värdet av de inbesparade årliga bevaknings- och
underhållskostnaderna.
Under de sista åren, då vägdistrikten utan svårighet kunnat erhålla
statsbidrag ur automobilskattefonden för erforderliga vägomläggningar,
har styrelsen emellertid även i förstnämnda fall som regel bidragit till
plankorsningars ersättande med skenfria endast med så stort belopp, som
motsvarat det kapitaliserade värdet av statens järnvägars årskostnader
för bevakning m. m. av förutvarande plankorsning. Genom förut
omnämnda statsrådets och chefens för kommunikationsdepartementet
ämbetsskrivelse till samtliga länsstyrelser den 9 november 1929 har denna
fördelningsprincip blivit officiellt godtagen.
För det fall slutligen att fråga uppstod att korsa statens järnvägar med
helt ny väg eller att korsa statens järnvägar med allmän väg på plats,
där järnvägen förut korsats av enskild väg, eller att på grund av ökad
vägtrafik bredda allmän väg eller ombygga befintlig vägport eller vägbro,
har styrelsen städse påfordrat, att samtliga kostnader för korsningens
anordnande, ombyggnad eller ändring, ävensom kostnaderna för det
framtida underhållet av dylik nyanläggning eller nytillkommen del av
förutvarande anläggning skulle helt och hållet bestridas av vägintressenterna.
Tabell 1 utvisar omfattningen av arbetena vid statens järnvägars
trafikerade linjer med anläggande av skenfria vägkorsningar under
25-årsperioden i fråga.
Förutom av statens järnvägar bestridda kostnader tillkomma av
vägdistrikt, enskilda järnvägar och samhällen lämnade bidrag till dessa
skenfria korsningar, vilka bidrag — oberäknat de kostnader vägdistrikten
m. fl. haft för tillfartsvägar till dessa anläggningar — uppgått till minst
1 000 000 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
