Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Säkerhetsanläggningar för stationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grund av bangårdarnas stora utsträckning tvenne ställverk hava varit
erforderliga, där nu ett enda invid stationshuset beläget ställverk är tillräckligt.
Då spårledningarna arbeta med vilström, äro signalerna oavbrutet
beroende av dem. En visad körsignal återtages därför automatiskt,
i händelse ett fordon inkommer i tågvägen. En följd härav är, att
huvudsignalen intager stoppställning, så snart tågets första axel
passerar signalen. Vid tiden för utförandet av anläggningarna vid Kimstad
och Norsholm innebar detta ett avsteg från då gällande praxis, enligt
vilken huvudsignal skulle bibehålla körställning, till dess att tågets sista
vagn passerat signalen. Då anordningen visade sig medföra en avsevärd
förenkling utan några praktiska olägenheter för driften, har densamma
sedermera tillämpats i alla senare utförda anläggningar, utom i några få
undantagsfall, där tågrörelsen regelbundet sker med loket i tågets akter.
Liknande anläggningar som vid Kimstad och Norsholm, d. v. s. med
centralt elektriskt ställverk och spårledningar för kontroll av
tågvägarnas hinderfrihet, kommo sedermera till stånd vid ett 10-tal av de mera
betydande stationerna, varjämte några befintliga anläggningar med tvenne
ställverk ombyggdes i överensstämmelse med den nya,
driftkostnadsbesparande anläggningstypen.
I en år 1925 färdigställd anläggning vid Flen användes för första gången
illuminerad spårplan för att angiva, när spårledningarna äro fria. Varje
spårledning motsvaras å planen av en lampa, som lyser, när spåret är
fritt från fordon. Anordningen visade sig medföra ökad överskådlighet
och tillämpades sedermera i samtliga följande anläggningar.
I stället för likström började man att i spårledningarna använda
växelström, varvid spårreläerna till en början uppsattes på samma sätt som i
Kimstad och Norsholm invid spåret samt repeterades i ställverket med
särskilda likströmsreläer. Sedermera övergick man till att samla alla
spårreläerna i ställverkshuset, varigenom repeterreläerna kunde
undvikas. Spårreläerna å elektrifierade linjer utfördes frekvensselektiva,
d. v. s. med särskild anordning för att icke påverkas av
banelektrifieringens lågperiodiga växelström. För strömbegränsningen till
spårledningarna användes allt efter omständigheterna ohmska motstånd eller
induktanser, varjämte å de senaste anläggningarna även kondensatorer
kommit i bruk såsom förkopplingsmotstånd.
I anläggningarna vid Norsholm och Kimstad tillämpades för första
gången vid elektriskt ställverk den från mekaniska anläggningar kända
anordningen med såväl centralt som lokalt omläggbara växlar.
Omläggningen av växeln sker i båda fallen medelst elektrisk motor. Med den
lokala betjäningen avser man att göra bemanning i ställverket vid
växling obehövlig. Inkoppling av motorn vid lokal betjäning sker medelst
vid växeln uppsatta strömbrytare, vilka manövreras med speciell
nyckel, som, då växling icke pågår, borttages för att förhindra obehörig
omläggning. Dessutom är i ställverket anordning vidtagen, som förhindrar
lokal betjäning av växlarna, då tågväg är lagd.
För att från ställverket kunna förhindra lokal omläggning av växel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
