Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 316 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Telegraf och telefon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av ledningens dämpning åstadkomna minskningen i telefonströmmens
styrka. Dylika förstärkare hava möjliggjorts genom uppfinningen av det
s. k. audionröret, som utan anlitande av mekaniskt rörliga delar förmår
att förstärka de inkommande svaga telefonströmmarna genom att tillföra
dem ny energi, så att de kunna fortplantas vidare.

Särskilt beträffande
telefonering å längre
kablar är det nödvändigt
anlita sådana förstärkare.
Men även å luftledningar
kunna de erfordras,
beroende på ledningens
längd och materialet i
densamma.

I början av 1920-talet
uppsattes vid statsbanorna de
första telefonförstärkarna för
att möjliggöra
telefonförbindelse mellan Stockholm och
Göteborg, där då endast
sektionstelefonledningar funnos,
vilka utgjordes av luftledningar av dels brons-, dels järntråd. Sålunda uppsattes
förstärkare i Hallsberg och Falköping. År 1923 anskaffades en telefonförstärkare till
Krylbo för att möjliggöra telefonförbindelse mellan Stockholm och Örebro via
Krylbo.

För de direkta telefonförbindelserna å kabeln Stockholm—Göteborg uppsattes i
slutet av år 1924 icke mindre än 14 st. telefonförstärkare, nämligen 5 i
Katrineholm, 3 i Hallsberg och 6 i Falköping-Ranten. Vid telefonsamtal mellan Stockholm
och Göteborg förstärkas telefonströmmarna två gånger, i Katrineholm och
Falköping-Ranten.

Var och en av dessa förstärkare är utrustad med 2 förstärkarerör, ett för
vardera talriktningen.[1]

Under år 1930 uppsattes en förstärkare (förut i Krylbo) å Bollnäs station för att
möjliggöra den direkta telefonförbindelsen Stockholm—Östersund.

Slutligen äro ett par förstärkare under år 1931 uppsatta i Lycksele och Storuman
för ernående av direkt förbindelse å en ledning Umeå—Sorsele, som till största
delen består av järntråd.

227. Telefonväxel, Stockholms centralstation.

Telefonväxlar. I den mån sektionstelefonledningar tillkommo,
måste växlingsmöjligheter beredas för att på sektionernas huvudstationer
förbinda därvarande lokala ledningar med sektionstelefonen. Till en
början, år 1915 och närmast därefter, anskaffades för ändamålet små växlar
med möjlighet att ansluta 4 sektions- och 16 lokala ledningar.

Sådana växlar uppsattes bl. a. i Malmö, Hälsingborg, Nässjö, Norrköping,
Göteborg, Falköping-Ranten, Kristinehamn, Ånge, Östersund och Vännäs. Snart nog
visade dessa växlar sig otillräckliga, antalet lokala anslutningar ökades först till 28,
sedermera till 50 och slutligen till 100 ledningar.

Av den ursprungliga typen finnas för närvarande i bruk växlar i Nässjö,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>