Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Banbevakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Å nattågslinjerna tjänstgjorde dagvakt mellan kl. 5 och kl. 19 och
nattvakt mellan kl. 19 och kl. 5.
Mot slutet av 1880-talet och under hela 1890-talet var
banbevakningsproblemet en hos järnvägsmyndigheterna ofta återkommande fråga.
Spörsmålet upptogs även av 1893 års järnvägs kommitté. I ett den 24
oktober 1895 avgivet betänkande uttalade denna, att inskränkningar
borde kunna göras både beträffande antalet banvakter per mil och
antalet sträckbesiktningar, att banvakter endast borde användas till
bevakningstjänst och för sådant underhållsarbete, som härutöver kunde
medhinnas, samt att övrigt underhållsarbete borde utföras av banarbetare.
Med antagande av dessa grunder och under förutsättning av två dagliga
sträckbesiktningar samt ytterligare en sträckbesiktning nattetid å
nattågslinjer och rätt för banvakt att vid den ena dagbesiktningen använda sig
av lämpligt fordon beräknade kommittén behovet av banvakter till tre
per mil å dagtågslinjer och fyra per mil å nattågslinjer.
Över detta förslag yttrade sig järnvägsstyrelsen den 1 september 1899.
Styrelsen ansåg, att banvaktsantalet borde vara så stort och
banvakternas tjänstgöringstid så fördelad mellan banbevakning och banunderhåll,
att det ordinära banunderhållet kunde i huvudsak utföras utan att
väsentligen bero av tillgången eller priset på banarbetare. Å dagtågslinjerna
erfordrades i anslutning härtill tre banvakter per mil och å
nattågslinjerna fem banvakter per mil med tillägg i båda fallen av ytterligare en
banvakt per mil, där tågtrafiken, banunderhållet eller banans tillsyn så
påfordrade. Dagtågslinjerna krävde två dagliga sträckbesiktningar och
nattågslinjerna ytterligare två besiktningar nattetid. Av de båda förra
besiktningarna borde den ena verkställas före första tåget på morgonen
och den andra vid middagstiden, av de båda senare den ena omedelbart
efter börjad vakttjänstgöring och den andra före snabbaste tågets
passerande. Besiktningen mitt på dagen borde verkställas till fots och
postning nattetid verkställas från fasta postställen.
Betänkligheterna mot kommitténs förslag kunna numera förefalla föga
hållbara. Dessa berodde emellertid därpå, att banöverbyggnaden vid
ovan nämnda tid icke stod på samma höjd som längre fram. I den mån
banöverbyggnadens allmänna standard höjts och den tekniska
utrustningen av banan förbättrats har både antalet banvakter per mil och den
tidsödande sträckbesiktningen genom banvakterna, såsom i det följande
kommer att visas, i hög grad successivt kunnat inskränkas.
Den 27 april 1900 fastställde Kungl. Maj:t styrelsens förslag genom
att anvisa erforderligt antal banvaktstjänster för genomförandet av detta.
I anslutning till vad sålunda fastställts utgav styrelsen år 1901 en ny
tjänsteordning. Enligt denna var linjen indelad i bevakningssträckor.[1]
Sträcklängderna uppgingo för dagvakter till 2 500 m à 3 300 m och för
nattvakter till omkring 5 000 m. Söndagssträckorna hade till en början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
