Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VII. STATENS JÄRNVÄGARS MARKFÖRVÄRV 1906—1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då förvärvade eller statens järnvägar förut tillhöriga mark kunnat,
såsom ej vidare behövlig för järnvägsändamål, under 25-årsperioden
avhändas statens järnvägar genom försäljning, byte eller under annan
upplåtelseform.
Markförvärv för nya statsbanor
Riksdagen har under ifrågavarande period vid beslut om utförande
med statsmedel av nya banor fäst såsom villkor bl. a. kostnadsfri
upplåtelse av mark m. m. av landsting, kommuner eller enskilda.
Vid anläggandet av de första statsbanorna i Sverige uppställdes icke någon fordran
om kostnadsfri upplåtelse av mark. Men väl förekom, såsom framgår av 1906 års
minnesskrift, att i vissa fall, då alternativa linjesträckningar voro ifrågasatta,
vederbörande ortsintressenter, för att påverka statsmakternas beslut rörande banans
framdragande i för dem önskvärd riktning, utfäste sig att antingen tillhandahålla
därför erforderlig mark eller ock lämna ett kontant bidrag. När statsbanebygget
utsträcktes till de norra delarna av landet, ansågs det emellertid skäligt, att de län,
kommuner eller enskilda, som närmast komme att få nytta av ett sådant företag,
skulle vidkännas särskilda ekonomiska uppoffringar därför i form av
tillhandahållande utan kostnad för staten av den för ändamålet erforderliga marken.
Första gången en dylik förutsättning uppsattes, var vid 1886 års riksdag, då
fråga förelåg om anslag till stambanan genom övre Norrland.
Av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till detta års riksdag inhämtas, att, enligt
anmälan från Konungens befallningshavande i Västerbottens län, samtliga de
kommuner, genom vilka järnvägar inom länet utstakats, förbundit sig att utan
ersättning upplåta all den för ändamålet erforderliga, staten icke tillhöriga
avrösningsjord.
I sitt utlåtande över propositionen anförde statsutskottet, att i betraktande därav
att den trafikinkomst, som av de ifrågasatta norrländska järnvägarna syntes kunna
påräknas, torde väsentligen komma att understiga trafikinkomsten å statens övriga
järnvägar och i följd därav statens uppoffring för dessa norrländska banor måste
bliva större än för övriga statsjärnvägars byggande, billigheten syntes kräva, att
vid blivande norrländska järnvägars anläggning på statens bekostnad vederbörande
orter på något sätt deltoge i kostnaderna; och ansåg utskottet, att staten icke borde
behöva vidkännas kostnad för förvärvande av någon del av den för anläggningen
nödiga, vare sig avrösningsjord eller annan mark, eller för gäldande av några med
markens förvärvande eller disponerande sammanhang ägande ersättningar.
I anslutning härtill föreslog utskottet, att till beslutet om den då ifrågavarande
delen av norra stambanan från Sollefteå eller lämplig punkt i dess närhet över
Skorped till Vännäs skulle fogas det villkor, att landsting, kommuner eller enskilda
antingen kostnadsfritt för staten skulle avstå all för anläggningen behövlig mark
eller ock lämna staten ersättning för den kostnad, förvärvande av full
dispositions- och äganderätt till sådan mark kunde medföra. Riksdagen fattade beslut i
överensstämmelse med utskottets förslag.
Såväl Västernorrlands som Västerbottens läns landsting åtogo sig ansvaret för
fullgörande av det stadgade villkoret om kostnadsfri jordupplåtelse.
Emellertid visade det sig, att 1886 års bestämmelse i förevarande avseende ej
varit nog omfattande att fritaga staten från betydande kostnader för detta ändamål.
Kungl. Maj:t föreslog därför i proposition till 1890 års riksdag angående fortsättning
av norra stambanan från Nyby i närheten av Vännäs över Degerfors, Jörn och
Älvsby till Överluleå, flera detaljerade tillägg till de uppställda villkoren i syfte
att bespara staten alla utgifter för markanskaffningen.
Med vissa mindre modifikationer fastställde riksdagen Kungl. Maj:ts förslag till
avfattning av bestämmelserna om kostnadsfri upplåtelse av mark m. m. Enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0436.html
