Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÅNGLOKOMOTIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyanskaffningen av ånglok praktiskt taget upphört, emedan dylika lok i
tillräckligt antal för att ersätta avgången blivit frigjorda från de
elektrifierade linjerna. Statens järnvägar ha fördenskull icke kunnat komma
i tillfälle utnyttja de nykonstruktioner, som på senaste tid framkommit
och varpå de i utlandet prövade loktyperna med högtrycksånga utgöra
exempel.
Snälltågslokomotiv litt. A är visserligen beskrivet i 1906 års
minnesskrift, men då det utgör grundtypen för senare moderna snälltågslok, må
en rekapitulation här göras. Loket kännetecknas av en stor ångpanna,
stora drivhjul och jämförelsevis små tvillingcylindrar, belägna mellan
ramarna, samt axelanordningen 2—B—l.[1] Lok med denna axelställning
benämnas med ett amerikanskt namn Atlantic och äro avsedda att
framföra snälltåg med stor hastighet. Den största tillåtna hastigheten vid
statens järnvägar, 90 km per timme, är t. o. m. för liten för att lok litt. A
skall kunna utveckla sin största effekt.
Ångpannan är beräknad och byggd för 13 kg ångtryck men har ej
tagits i anspråk för mer än 12 kg. Den är vid rökskåpet stadigt
fastbultad mot cylinderbärsadeln och vilar vid eldstaden på glidskenor av
metall, så att den kan förlänga sig vid uppvärmning. Denna anordning
återfinnes å statens järnvägars samtliga lok och kompletteras genom
hakformade bindjärn mot ramen vid eldstaden, vilka hindra pannan att t. ex.
vid urspårning skilja sig från ramen. Eldstaden ligger helt ovanför
ramarna och är för den skull så bred som utrymmet mellan hjulen tillåter.
Rundpannan är 1500 mm i diameter med 14,5 mm plåttjocklek och
4 600 mm mellan tubplåtarna. Rökskåpet är rymligt, vilket befordrar ett
jämnare drag, samt liksom å övriga lok försett med rensluckor och
ask- eller stybbtratt. Gnistfångaren är av perforerad plåt med formen av en
stympad kon.
Liksom vid övriga moderna lok äro cylindrarna försedda med
kolvslider med smala fjädrande tätningsringar samt cylinderkolvar med
självcentrerande kolvstångspackningar. Genom maskineriets förläggning
mellan ramarna vinnes skyddat läge för cylindrarna, enkel och god
ramstagning, sammanträngd konstruktion och lugn gång hos loket. Dock måste
härvid drivaxeln utformas till vevaxel, en anordning, som är dyrbarare
och mindre hållbar än en rak axel. Försök har gjorts med s. k.
sammanbyggda vevaxlar, där vevar och tappar utförts i lösa delar och
sammanfogats genom inpressning, men försöket slog ej väl ut, enär vevskivorna
av utrymmesskäl ej kunde givas behövlig tjocklek. Hållbarast synas de
vevaxlar vara, som helsmidas med sned arm mellan de båda
vevtapparnas inre ändar, s. k. Z-axlar (användas å lok litt. F och J).
Slidstyrningen är av Heusingers modell och drives av excenterskivor,
fastkilade vid vevaxelns mitt. Skruven för slidomkastningen är på grund
av utrymmesskäl placerad på fotplåten, men spindeln går in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
