Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vagnsaxlar med hjul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VAGNSAXLAR MED HJUL
Under de första åren av statens järnvägars tillvaro beställdes axlar
med hjul regelbundet från England. Axlarna tillverkades av välljärn
och hjulnaven av gjutjärn. Ekrarna voro sammansvetsade med lötringen
och fastgjutna med navet. Hjulringarna förfärdigades av puddeljärn.
Axeltappens diameter och längd voro ursprungligen blott 76 respektive
152 mm men ökades år 1860 till 89 respektive 178 mm. Dessa
tappdimensioner bibehöllos ända till år 1898, då i samband med införande av
godsvagnar av väsentligt ökad lastförmåga betydligt kraftigare vagnsaxlar
konstruerades.
På 1860-talet hade tillverkningen av axlar upptagits inom landet.
Axlarna tillverkades av vedpuddlat stål till år 1904, då detta material helt
ersattes av martinstål. Hjulen voro helsmidda och pressades på axlarna
med hydrauliskt tryck. Hjulringarna tillverkades först av puddeljärn,
därefter av bessemerstål och slutligen (fr. o. m. år 1905) av martinstål.
De fästades ursprungligen vid hjulen medelst påkrympning och med
koniska, genomgående bultar. Då dessa senare försvagade hjulringen,
utbyttes de — efter försök med olika fästanordningar — år 1890 mot s. k.
sprängringar, en fästmetod, som fortfarande användes.
Vid statens järnvägar hava under 25-årsperioden 1906—1931 icke
införts några nya huvudtyper vagnsaxlar, och dessa äro följaktligen alltjämt
av fyra typer, benämnda I, II, III respektive IV eller axlar av 1890, 1898
och 1904 års modell respektive malmvagnsaxlar. Axlarna av typ I hava
tappdimensionerna 90x180 mm samt ett tillåtet högsta skentryck av 9 ton.
För axlar av typ II, III och IV äro motsvarande siffror 110x200 mm och
13 (14,5) ton, 100x200 mm och 12 ton respektive 120x230 mm och 16
ton. Axlarna av 1890 års modell (typ I) användas endast under en del
äldre, lättare vagnar samt ersättas alltsedan år 1916 i mån av kassation
med 1904 års axlar (typ III). Axlar av 1898 års modell (typ II) är den
under flertalet modernare godsvagnar och axlar typ IV
(malmvagnsaxlar) den under malmvagnar använda standardaxeln. Malmvagnsaxeln
har dock under senare år börjat användas å alla tyngre boggivagnar
samt å gods- och specialvagnar med särkilt hög lastförmåga. Såsom
vagnsaxel av speciell typ må slutligen nämnas de för drift av elektrisk
vagnsbelysning använda »generatoraxlarna» med fäste för kardandrev till
belysningsgeneratorn ävensom rullageraxlarna, vilkas båda axeltyper
dock i bärförmåga och huvuddimensioner överensstämma med
malmvagnsaxlarna. Vid övergång från glid- till rullagerdrift kunna befintliga
malmvagnsaxlar fortfarande användas, i det glidlagertappen omsvarvas,
så att den bildar lämpligt fäste för rullagren (se nedan).
Rullagertappens diameter har nämligen i detta syfte fixerats till den för
glidlageraxlar med hänsyn till hållfastheten tillåtna minsta tappdiametern.
Hjulen hava under hela perioden regelbundet tillverkats som
helsmidda ekerhjul intill medio av 1920-talet, då man började övergå till
användning av helvalsade skivhjul. Man hade nämligen funnit, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0556.html
