Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 672 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra förbrukningsartiklar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medgav styrelsen ovannämnda pristillägg för under mars—december 1920
levererade räler. Under nämnda tid levererades sammanlagt 17 256 ton.
I december 1920 träffade järnvägsstyrelsen överenskommelse med
firman, att denna skulle intill den 1 juli 1921 leverera så stor mängd till i
kontraktet angivna priser, att hela leveransen å kontraktet utgjorde
56 000 ton. Detta skedde även avtalsenligt.

555. Inköpspris för antimon, bly och tenn under åren 1915—1921.

I anledning av ovan relaterade svårigheter att erhålla erforderliga
mängder räler från Tyskland inköpte järnvägsstyrelsen i juli månad 1920,
sedan från England, Belgien och Amerika i juni månad inkomna anbud
å räler visat sig oantagliga på grund av för höga pris, under hand från
Amerika omkring 10 000 ton räler med tillhörande skarvjärn, vilka räler
och skarvjärn även levererades tillfullo.

Diverse metaller. Stora svårigheter för järnvägsdriftens behöriga
upprätthållande under kristiden vållade även bristen på metaller, såsom
koppar, antimon, tenn och bly. Av dessa användes koppar huvudsakligen
till eldstäder i lokomotiv och antimon, tenn och bly till lagermetall i
lokomotiv- och vagnslager. Eldstadsplåtar av koppar tillverkades före
kriget inom landet. Då det visade sig omöjligt att erhålla erforderlig
råkoppar för tillverkning av dessa inom landet, beställdes en del
färdigarbetade eldstadsplåtar under år 1915 från England, vilka även erhöllos.
Den värsta bristen avhjälptes genom användandet av stålplåtar i stället
för kopparplåtar, varjämte även genom omraffinering av kopparskrot
från gamla eldstadsplåtar råvara anskaffades för nytillverkning av dylika
plåtar.

Beträffande lagermetaller måste man, då tillgången på tenn började
minskas, ersätta den under normala tider använda s. k.
lokomotivbabbitsen med andra, mindre tennrika legeringar samt med s. k. vagnsbabbits,
vilket dock vållade talrika varmgångar med ty åtföljande tågförseningar.
Detta ägde särskilt rum under 1918. I slutet av detta år lyckades det dock
för järnvägsstyrelsen att dels genom industrikommissionen, dels i öppna
marknaden anskaffa såväl tenn som antimon, varigenom bättre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>