Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verkstädernas betydelse och huvuduppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
givetvis denna siffra variera inom mycket vida gränser; så ägde till
exempel under världskrigets senare år vissa uppskov rum i fråga om
det regelbundna underhållet. Normalt måste man emellertid av flera
skäl sträva efter att ernå jämn drift i reparationsarbetet. Den jämna
driften spelar nämligen en utomordentligt stor roll för
verkstadsrörelsens ekonomi, samtidigt som den är av grundläggande betydelse för ett
ekonomiskt utnyttjande av den rullande materielen. Ett järnvägsfordon
har, precis som en automobil eller en arbetsmaskin, sin kritiska punkt,
där en uppskjuten revision skulle medföra både ökade driftkostnader
(i form av ökat bränsle- och smörjmedelsbehov och stegrade risker för
avbrott) och ofta också ökade reparationskostnader (exempelvis när
trävirket tillåtes ruttna ned genom dåligt underhåll). En annan synpunkt,
som, beträffande personvagnarna, måste läggas på reparationerna, är
vederbörlig hänsyn till resandenas trevnad: revisionerna måste anordnas så,
att de vid varje tid tillförsäkra resandena den komfort och de
anordningar för dess åvägabringande, som hava antagits som standard för hela
nätet, eller för bestämda linjer. Den roll, som säkerhetssynpunkten
spelar vid revisionsarbetet, behöver icke särskilt framhållas.
Då reparationsomfattningen är så stor, att man därmed kan giva stora,
väl utrustade verkstäder sysselsättning året runt, komma praktiskt taget
alla skäl att tala för att man tar hand om reparationerna i egna
verkstäder. Det enda skälet att för detta ändamål anlita utomstående
verkstäder vore det, att de privata industriföretag, som äga liknande
utrustning i fråga om maskiner, verktyg och yrkesskicklig personal, skulle
kunna tänkas utföra reparationsuppdrag såsom fyllnadsarbeten under
eljest ofrånkomliga dödsäsonger. Men detta skulle innebära, att
statsbanorna just under dessa dödsäsonger, som icke i särskild grad torde
sammanfalla med de tystare tiderna ute på linjerna, finge avstå en
avsevärd del av sin rullande materiel, liksom man också finge under långa
tider ställa av fordon med så svåra skador, att de icke kunde användas
förrän efter genomgången reparation. Av dessa båda skäl skulle en
sådan anordning av reparationsarbetet ofelbart leda till att den för en
ostörd järnvägsdrift behövliga rullande materielen bleve väsentligt större
än eljest.
Den viktigaste fördel, som följer med reparationer i egna verkstäder,
är möjligheten att upprätthålla ett så intimt samarbete mellan drifts- och
verkstadsledningarna, att de olika fordonen vid varje särskilt tillfälle
kunna disponeras på det mest ekonomiska sättet. Det händer ofta, att
vid tillfälliga trafikrusningar maskinbefälet måste kunna förfoga över
fordon, som redan blivit avställda för revision eller delvis undergått
sådan, liksom det ofta förekommer, att nya, mera brådskande
reparationer på maskinbefälets begäran tagas före äldre men mindre brådskande.
Allt detta låter sig uppenbarligen lättare ordna inom ett och samma
företag än vid förbindelse med utomstående verkstäder.
Man kan också påpeka den betydelse, som statens järnvägars egna
verkstäder hava för regelbunden utbildning av lokomotivpersonal (förare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
