- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift /
718

(1931) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Framtida utveckling - Kortfattade uppgifter angående verkstadsanläggningarnas utveckling 1906—1931

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan endast beträffande Tomteboda, Bollnäs, Östersund och Notviken
betraktas såsom slutgiltig, medan den avsedda fördelningen på de övriga
verkstäderna är följande:

Örebro: I och II klass personvagnar. Ånglok

Göteborg: Godsvagnar.

Malmö: III klass personvagnar. Kylvagnar. Elektriska lok.

Det finnes också åtskilliga skäl, som tala för att denna specialisering
borde ske i samband med ett ytterligare nedbringande av verkstädernas
antal. Samtidigt är man emellertid i hög grad bunden av de åtgärder,
som tidigare vidtagits genom tillskapande av verkstäder på mindre orter,
där den utbildade arbetarstammen har ytterst få andra arbetsmöjligheter.
Att till andra verkstäder förflytta dessa arbetare, som äro starkt rotade
på sina nuvarande orter, är en synnerligen grannlaga uppgift.

Som en andra stor uppgift för de närmaste åren framstår
genomförandet av den flytande arbetsgången inom samtliga verkstäder. Även om
denna fråga principiellt lösts i Göteborg och även i Malmö och
Tomteboda, kommer tillämpningen inom övriga verkstäder att kräva ett
omfattande planläggningsarbete.

Allt efter som detta sker, träder en annan fråga i förgrunden, nämligen
frågan om standardisering av de i fordonen ingående detaljerna. Det är
ingen överdrift att påstå, att denna fråga kommer att bli ett av de
centrala problemen inom verkstadsdriften under de kommande tio åren.

KORTFATTADE UPPGIFTER ANGÅENDE VERKSTADSANLÄGGNINGARNAS UTVECKLING 1906-1931



Örebro-verkstaden är och har sedan de allra första åren efter dess
tillkomst varit den största av statens järnvägars verkstadsanläggningar.
Anlagd år 1900 såsom lokomotivverkstad, utökades den under åren före
1906 med plåtslagarverkstad, smedja och presenningsverkstad. I
samband med den växande trafiken tillkom ytterligare år 1908 en för dåtida
förhållanden betydande vagnverkstad, tidigast avsedd för personvagnar,
sedermera (år 1915) även delvis disponerad för godsvagnar.
Vagnverkstaden upptager en total golvyta av icke mindre än 18 000 kvm, vilket
lämnar utrymme för vagnar med tillsammans något mera än 200 axlar.

Lokomotiv- och maskinverkstaden har under perioden undergått flera
ändringar, därav två stora utbyggnader åren 1916—1917 och 1920—1924.
Verkstaden avser reparation av ånglok och av de elektriska lok, som
trafikera linjen Stockholm—Göteborg. Den innehåller sammanlagt 34
uppställningsspår för lok och tendrar på en sammanlagd golvyta av
8 600 kvm.

Även i fråga om detaljverkstäderna hava flera ombyggnader och
utvidgningar förekommit. År 1911 byggdes ny plåtslagarverkstad och
bleckslagarverkstad, och år 1918 anlades en spårväxelverkstad.

Tomteboda. Denna verkstad har allt från sin tillkomst haft till
uteslutande uppgift att revidera personvagnar. Då det år 1928 införda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0724.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free