Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 731 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrifieringen av linjen Kiruna—Riksgränsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och utbyggnad av banan till dubbelspårig. Vidare skulle därvid alla
svårigheterna i tunnlarna på sträckan Abisko—Vassijaure, vilka vid
ångdrift voro högst avsevärda och i några fall även medfört olyckshändelser,
helt bortfalla.

Att erhålla erforderlig elektrisk energi för driften erbjöd ej heller
några svårigheter.
Visserligen måste ett nytt
kraftverk för ändamålet
utbyggas, men detta var
önskvärt även av hänsyn
till gruvdriften vid
Kiruna och Gällivare.
Särskilt undersöktes tvenne
förslag till nya
kraftanläggningar.

Det först föreslagna
alternativet avsåg utnyttjande av
vattenkraften i forsarna
Tarrakoski och Vakkokoski i
Torneälv. Den första av dessa
är belägen omedelbart invid
den plats, där Torneträsks
vatten avrinner i Torneälv,
och den senare omkring 22
km längre ned efter älven.
Det föreslagna kraftverket
skulle utföras vid
Vakkokoski omkring 20 km från
Kiruna lokomotivstation. Det skulle utnyttja en normal fallhöjd av 19,4 m och en
medelvattenmängd av 50 sekundkubikmeter. Medelst en damm omedelbart ovanför
Tarrakoski skulle avrinningen från Torneträsk regleras, så att den blev fullständigt
jämn året runt.

604. Karta angivande malmbanans sträckning samt läqet av Porjus kraftverk och de för elektrifieringen anordnade transformatorstationerna.

Enligt de utförda utredningarna erfordrades för järnvägselektrifieringen
15-periodig enfasström med 16 000 volts spänning för kontaktledningarna och för
energileveransen till gruvdriften 25-periodig trefasström. För erhållande av största
möjliga driftsäkerhet borde enligt vid denna tidpunkt rådande åsikt båda
strömslagen genereras direkt i kraftverket. Med hänsyn härtill föreslogs, att kraftverket vid
Vakkokoski skulle utföras med sex turbinaggregat med vardera en maximaleffekt
av 5 400 hästkrafter och därtill en reservturbin av samma storlek. Fyra av dessa
turbiner, således på sammanlagt 21 600 turbinhästkrafter, voro avsedda för
järnvägsdriften, och två turbiner om sammanlagt 10 800 turbinhästkrafter skulle
utnyttjas för kraftleveransen till gruvdriften. Totalt beräknades kraftverket kunna
leverera 55 milj. kilowattimmar, varav 32 milj. erfordrades för järnvägsdriften och
23 milj. kunde levereras till gruvdriften vid Kiruna och Gällivare.

Detta kraftverk kunde sålunda anses tillräckligt för det omedelbara behovet.
Några större möjligheter för framtida utvidgningar erbjöd det däremot ej. Med
hänsyn härtill föreslogs, att i stället vattenkraften i Porjusfallen i Luleälv skulle
tagas i anspråk för ändamålet.

Stora Lulevatten har sitt utlopp vid Luleluspen genom en omkring 8,5 m hög och
omkring 3,5 km lång forssträcka, nedanför vilken det närmare 5 km långa Stora
Porjusselet är beläget. Nedanför detta bildas de s. k. Porjusfallen, som på en
längd av omkring 3 km hava en sammanlagd fallhöjd av omkring 50 m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>