Statens järnvägar 1906-1931. Minnesskrift i anledning av de svenska statsbanornas 75-åriga tillvaro / Band 2 - Del 3. Bana och byggnader; Del 4. Maskintjänsten; Del 5. Förrådsväsendet; Del 6. Huvudverkstäderna; Del 7. Elektrifiering och elektrisk drift / 751 (1931) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektrifieringen av linjen Stockholm—Göteborg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I anledning av dessa riksdagens uttalanden tillsattes i juni 1920 tvenne
kommittéer, den ena, elektrifieringskommittén, för utredning av frågan
om sättet för alstring och överförande av energien till järnvägens
ledningsnät och den andra, svagströmskommittén, för undersökning av
lämpliga åtgärder till skyddande av svagströmsledningarna mot störningar från
starkströmsledningarna.

Svagströmskommittén
har sammanfattat
resultatet av sina
undersökningar rörande
lämpligaste åtgärder för
undvikande av
svagströmsstörningar vid elektriska
banor på följande sätt.

615. Karta, angivande sträckningen av linjen Stockholm—Göteborg samt läget av de för elektrifieringen anlagda omformarestationerna.

»Elektrifiering med
enfasström.

Huvudvikten måste vid
svagströmsstörningars
bekämpande vid enfasbanor
läggas vid
svagströmsledningarnas utflyttning —
åtminstone såvida de ej äro utförda
som jordkablar av speciell
konstruktion och för
särskilda ändamål — till så
stort avstånd från banan, att
all störningsinduktion, under
samtidig användning av på
lämpligt sätt utförda och
kopplade sugtransformatorer, reduceras till för svagströmsledningarnas drift oskadliga värden. Erfarenheter
från skilda håll hava givit vid handen, att mer eller mindre fulländade
kompensationsanordningar av olika slag utan en samtidig utflyttning av
svagströmsledningarna ej lämnar tillräcklig trygghet, särskilt vid driftstörningstillfällen, som
vid elektriska banor aldrig kunna helt undvikas.

— — — — — — — — — — — — — — — — —

Kommittén har kommit till den slutsats, att en tillfredsställande drift av
telegraf- och telefonledningar kan påräknas, om dessa utflyttas till minst 200 m från
järnvägslinjerna — vilket i stort sett kan anses liktydigt med att telegrafverkets
ledningar förflyttas till landsvägsnätet — och om samtidigt vissa rätt omfattande
föreskrifter rörande införande bl. a. av vissa tekniska anordningar iakttagas.

Elektrifiering med likström.

Kommittén har av i betänkandet närmare angivna orsaker ej haft möjlighet att i
nämnvärd omfattning bedriva självständiga experimentella undersökningar rörande
svagströmsstörningar vid likströmsbanor. Nedanstående föreslagna åtgärder äro en
sammanfattning av erfarenheter från utländska anläggningar, i den mån dylika
kommit till kommitténs kännedom. Dessa erfarenheter synas i stort sett bekräfta, att
svagströmsstörningar vid likströmsbanor i allmänhet äro av mindre besvärande
natur än vid enfasbanor. Dock har kommittén på anförda grunder ej kunnat
verifiera tillräckligheten av de sålunda föreslagna åtgärderna.

— — — — — — — — — — — — — — — — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>