Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Överföringsanordningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖVERFÖRINGSANORDNINGARNA
Malmbanan. I Porjus kraftverks maskinsal finnas fyra turbiner
för bandriften, vardera om 12 500 hkr, som med 225 varv per minut
driva var och en sin enfasgenerator om maximalt 10 000 kilovoltampére.
Dessa generatorer alstra 15-periodig enfasström med 4 000 volts
spänning. Medelst i ställverkshuset i Porjus befintliga transformatorer höjes
spänningen till 80 000 volt, med vilken spänning den elektriska energien
överföres till 13 transformatorstationer utefter malmbanan från Notviken
till Vassijaure, där den åter nedtransformeras till den för
kontaktledningen bestämda spänningen 16 000 volt. Från Vassijaure äro
överföringsledningarna framdragna till norska gränsen och där
sammankopplade med ett norskt nät av överföringsledningar, genom vilka ström från
det svenska nätet överföres till två transformatorstationer vid linjen från
gränsen till Narvik, den s. k. Ofotenbanan. Med hjälp av
kontaktledningarna, som äro uppspända över samtliga spår vid ifrågavarande
bandelar, överföres strömmen till de på banan framförda elektriska loken
medelst å dessa anbragta strömavtagare.
Överföringsledningarna, vilkas uppgift sålunda är att överföra
strömmen från kraftverket till transformatorstationerna, utgöras av tvenne
system av ledningar, vardera bestående av en till- och en återledning.
De båda ledningssystemen utgöras sålunda tillsammans av fyra ledningar,
vilka uppbäras av en gemensam rad av vid sidan om banan uppställda
järnstolpar. För dessa ledningar, som normalt skola tjänstgöra
samtidigt, finnas omkopplingsanordningar i alla transformatorstationerna,
medelst vilka vid eventuellt fel å en av ledningarna mellan två
transformatorstationer denna del kan urkopplas, under det övriga delar av
detta ledningsnät bibehållas i tjänst. För samma ändamål finnes
dessutom vid Kuosakåbbå mellan Porjus och Linaälv anordnad en
omkopplingsstation.
Den totala längden på svenskt område av överföringsledningarna utgör
473 km. Stolpavståndet är omkring 200 m. Ledningarnas nedhängning
utgör allt efter rådande temperatur 8 till 10 m, och äro därför de stolpar,
som uppbära dessa ledningar, rätt höga — ända till 22 m — emedan
ledningarna i normala fall ej få hänga ned närmare mark än 7 m.
De ledningarna uppbärande stolparna äro av tre slag, raklinjestolpar,
kurvstolpar och förankringsstolpar. Ledningen är framdragen, där så
lämpligen kunnat ske, i banans omedelbara närhet i avsikt att underlätta
inspektionen. Med hänsyn härtill är ledningen ej på vanligt sätt
framdragen i raka linjer utan slingrar sig utefter banan. Det har likväl i
allmänhet undvikits att göra mer än 10 graders avvikning för ledningen.
För rak linje och 10 graders avvikning användas s. k. raklinjestolpar.
Där skarpare kurvor ej kunnat undvikas, hava kurvstolpar kommit till
användning. Var 10:e å 12:e stolpe utgöres av en s. k. förankringsstolpe,
vid vilken ledningarna äro fast förankrade. Dessa stolpar äro så starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0771.html
