Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om uppkomsten af järnvägar. Af Byrådirektören K. G. A. Welin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den s. k. Surreybanan. I koncessionsurkunden förklarades, att koncessionen
meddelades »till fördel för transporter af kol och spannmål likasom
allt annat gods och varor till och från hufvudstaden och andra orter».
Året därpå anordnades på försök persontrafik, men försöket synes icke
hafva slagit väl ut, hvadan de koncessioner, som sedermera under en lång
följd af år beviljades af parlamentet, uteslutande gällde grufbanor.
För vagnarnas framförande betjänade man sig till en början af dragare
eller människokraft. Vid de engelska grufdistrikten lät man, där så kunde
ske, vagnarna rulla utför lutningar af sin egen tyngd. Naturligen erbjöd
under sådana förhållanden bromsningen stora svårigheter. Under det
ännu träräler användes, plägade man bland annat låta gossar strö ut sand
eller aska på rälerna för att därigenom dämpa farten utför lutningar, men
under regniga dagar, då beläggningen bortsköljdes, nödgades man helt enkelt
inställa driften. På sådana ställen, där lutningarna voro starka, lät man
de nedgående vagnarna medels en på en rulle löpande gemensam lina draga
upp de återgående tomma vagnarna. Efter ångmaskinens uppfinning
begagnades till en början fasta maskiner, hvilka medels linor drogo fram
vagnarna. Det var emellertid först sedan de rörliga ångmaskinerna
konstruerats, som det blef något verkligt »lif i spelet» i fråga om järnvägarna.
 |
| 5. Cugnots ångvagn. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
