Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - I. Enskilda Järnvägsinitiativ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket mer både af tid och penningar än förespegladt var, tvingade Platen
att för egen del uppgifva tanken på ett initiativ i denna fråga, uppmuntrade
och främjade han de vidlyftiga arbeten och undersökningar, som utfördes
i denna sak af hans medhjälpare i Göta kanalarbete, bröderna Nils och
John Ericssons lärare i vattenbyggnadskonsten, sedermera öfverstelöjtnanten
i kungl. flottans mekaniska kår Johan Edström. Liksom senare Rosen i
Englands järnvägar så hade nu Edström i detta lands kanaler funnit en
mäktig hafstång för dess utvecklade industri och rörelse. Därför
utarbetade han med Platens gillande plan till ett fullständigt svenskt kanalsystem,
af hvars båda hufvuddelar den södra med Göta kanal som »baslinje» skulle
utsträckas söderut genom Västergötland, Östergötland och Småland, medan
den norra med »Svealinjen», eller Mälaren–Hjälmaren–Vänern med
mellanliggande kanaler, som baslinje skulle utgrenas dels genom Södermanland,
dels genom landskapen norr om nämnda linje.
Den mest behöfliga farleden i detta vidtutseende system var onekligen
den s. k. Sveakanalen, som skulle sammanbinda det södra och det norra
vattensystemet. För detta ändamål hade Edström undersökt kanallinjer till
Hjälmaren från såväl Vättern som Vänern och funnit båda utförbara, ehuru
icke utan svårigheter och betydande kostnader. Vid riksdagen 1840–1841
beviljades anslag till fullbordan af undersökningarna för en kanalanläggning
mellan Hjälmaren och Vänern, men påföljande riksdag afböjde ett äskadt
anslag till densamma, emedan kostnaderna ansågos för stora. Vid
riksdagen 1850–1851 motionerades, ehuru också utan resultat, om
undersökningar rörande en kanalanläggning mellan Hjälmaren och Vättern, och ännu
så sent som vid 1856–1858 års riksmöte finner Sveakanalen förespråkare.
Emellertid var det denna aldrig utförda plan på en Sveakanal, som gaf
uppslag till det första järnvägsprojektet vid ett svenskt riksmöte, och detta
förslag framkom märkligt nog några månader före Platens död och sålunda
innan Göta kanalverk ännu var bragt till fullbordan.
Den 30 mars 1829 framlade direktören Gustaf af Uhr på riddarhuset
ett förslag, som afsåg att godtgöra »det fatala misstaget» att draga Göta
kanal från Vättern till Östersjön i stället för till Hjälmaren och sålunda
förbinda Göteborg med Söderköping i stället för med Stockholm.
Åberopande engelsmännens exempel att på lämpliga delar af en vattenfarled bygga
järnvägar i stället för kanaler, framhöll han lämpligheten af att förbinda
de nu isolerade vattenvägarna Göta och Hjälmare kanaler genom anläggning
af en »järnrailväg» mellan Vättern och Hjälmaren. Så frambärs för första
gången den uppfattning af järnvägarna, som under de närmast följande
tjugofem åren skulle bestämma de svenska järnvägsvännernas syn på saken
eller att det nya kommunikationsmedlet ej skulle tagas som något för sig
utan blott som ett supplement till vattenvägarna. Som motionären insåg
omöjligheten att, innan ännu Göta kanal var fullbordad, utverka företagets
utförande på statens bekostnad, nöjde han sig med att förorda undersökning
rörande möjligheten af en dylik anläggning för att sålunda fästa
allmänhetens uppmärksamhet vid saken och frammana den enskilda
företagsamheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
