Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - II. Regeringens initiativ. Riksdagen 1853-1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att öfverlåta det åt enskilda bolag med statsunderstöd vållade därjämte ofta
förvecklingar; i intetdera fallet blefve det allmännas intresse vederbörligen
tillgodosedt vare sig med hänsyn till post- och trupptransporter eller till
allmänhetens behof och trafiksäkerhet. Allt detta kunde endast vinnas, där
– såsom i Belgien – stambanorna anlades och bekostades af staten.
Att regeringen ej förr framlagt förslag till anläggande af statsbanor hade
berott därpå, att man ej förut haft tillgång på särskilda medel till grundval
för det statsobligationssystem, genom hvilket byggnadsmedel skulle kunna
anskaffas. Sedan regeringen nu emellertid upptagit den af Akrell uppgjorda
grundritningen till hufvudbanor, hade den ock beslutat föreslå ständerna en
höjning af brännvinsskatten, som borde komma att årligen inbringa cirka
3 milj. rdr banko. Blef detta förslag antaget, skulle medel förefinnas till
ränta och amortering å byggnadskapitalet. Så långt var man nämligen
redan kommen i upptaxeringen af järnvägarnas gagn, att man ville inlåta sig
på företaget äfven utan att vänta någon nettoafkastning. Byggnadskostnaden
för linjen Stockholm–Göteborg – med frånräknande af Köping–Hult-banan
– hade beräknats till 13 2/3 milj. rdr banko, för linjen Stockholm-
Malmö till 21 1/3 milj. samt för banorna till Gäfle och genom Värmland till
12 1/3 milj. – sålunda inalles omkring 47 miljoner. Beräknade till 4 1/2
procent skulle ränta och amortering å dessa byggnadskostnader uppgå till
2,130,000 rdr banko. Då den föreslagna brännvinsskatten emellertid äfven
behöfde tagas i anspråk för andra samhällsbehof, borde man att börja med
inskränka sig till anläggning af linjen Stockholm-Göteborg, hvilken endast
skulle erfordra ett belopp af 615,000 rdr till årlig ränta och amortering.
På dessa grunder enades alltså regeringen att till 1853–1854 års riksdag
aflåta följande förslag:
1. att alla järnvägsstamlinjer i riket skulle anläggas och utföras genom
statens omedelbara försorg och på dess bekostnad;
2. att, där icke direkta tillgångar kunde för ändamålet anvisas, erforderliga
medel måtte efter rikets ständers bemyndigande af deras fullmäktige i
riksgäldskontoret beredas medels upplåning mot obligationer, löpande
med viss ränta och underkastade årlig amortering;
3. att sådan upplåning och därpå beroende byggnad af statsbanor dock ej
måtte företagas, därest ej statsinkomsterna kunde beräknas lämna
öfverskott, tillräckliga för betäckande af ränta och amortering å
byggnadskapitalet;
4. att ett belopp å 60,000 rdr måtte ställas till Kungl. Maj:ts disposition
för verkställande af noggranna undersökningar rörande blifvande
stamlinjer;
5. att, därest stånden nu beslutade höjning i brännvinstillverkningsskatten
och denna skatt lämnade ett öfverskott af minst 615,000 rdr, fullmäktige i
riksgäldskontoret måtte bemyndigas att i mån af behof upplåna det
belopp, som erfordrades för anläggning af stambanan Stockholm–Göteborg,
frånsedt partiet Köping–Hult; samt slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
