Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - II. Regeringens initiativ. Riksdagen 1853-1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frigjorts från utländskt förmynderskap, på det ifrigaste tillstyrkte bifall. Till
den grad hade Rosens olyckliga järnvägsplan äfven här verkat gagneligt för
saken, fastän ej på det sätt som han själf önskat. Bland de
ståndsledamöter, som kraftigast bidrogo till den utgång frågan fick, märktes biskop
Heurlin samt prostarna Gumælius och L. P. Holmberg, hvilken senare
framhöll, huru de engelska järnvägskompanierna utvecklat sig till en stat i
staten, som tyranniserade allmänheten och lämnade dess intressen utan hänsyn.
Inom borgarståndet, där regeringsförslaget vid remissdebatten underkastats
en vidlyftig kritik af ordföranden i Köping-Hultbolagets direktion K. F.
Wærn, som ogillade det föreslagna centralisationssystemet, att staten ensam
byggde stambanor, visade sig som vanligt en stark hunger efter det nya
kommunikationsmedlet. Utskottet fick också uppbära klander, därför att det
sökt mätta denna hunger med matsedel i stället för mat, med andra ord, att
det svikit sin teoretiska järnvägskärlek i praktiken genom att tillstyrka
uppskof med utförandet.
Inom bondeståndet framträdde nu den märkliga förändringen, att knappast
någon bestred järnvägarnas nytta, Dess starkare koncentrerade sig oviljan på
den föreslagna skuldsättningen, som näppeligen af någon försvarades, och
de, som ville drifva saken till ett utförande, nöjde sig därför med att
hänvisa till brännvinsmedlen.
Slutet blef, att bondeståndet återremitterade utskottets hela betänkande
i järnvägsfrågan. Däremot antogo de tre öfriga stånden den stora
hufvudprincipen, att alla stambanor skulle anläggas och utföras genom statens
omedelbara försorg och förblifva dess tillhörighet och under dess förvaltning
samt att anläggningskostnaderna skulle bestridas af staten; vissa delar af
stambana skulle dock äfven kunna utföras på enskild bekostnad, ehuru med
rätt för staten att inlösa sådan bandel. Däremot borde det ankomma på
den enskilda företagsamheten att anlägga bibanor efter erhållen tillåtelse af
Kungl. Maj:t. Om sådan bana skulle hugnas med statsunderstöd, skulle bero
af särskild pröfning och med fasthållande af grundsatsen om företräde för
sådana bibanor, som skulle stå i direkt förbindelse med stambana.
Utskottets förslag att anvisa 100 000 rdr banko till järnvägsundersökningar
hade endast godkänts af adeln, men återremitterats af de öfriga stånden.
Sedan utskottet anslutit sig till det af Kungl. Maj:t begärda beloppet - 60 000 rdr banko - blef detta af riksdagen beviljadt. Men ändamålet med dessa
undersökningar skulle ej, såsom utskottet ursprungligen föreslagit, vara att
möjliggöra framläggandet för nästa riksdag af ett helt järnvägssystem utan
endast af förslag till blifvande stambanor.
Utskottets afstyrkan af anslag till en järnväg mellan Göteborg och
Stockholm hade återremitterats af alla stånden. De skäl, som anförts för detta
företags omedelbara begynnande och framför linjen mellan skånska kusten
och Vättern, hade hufvudsakligen fotats därpå, att förstnämnda
bansträckning redan vore tillräckligt undersökt, att den i motsats till den mera
provinsiella konkurrentbanan vore att anse som en verklig riksbana, emedan
den ginge i samma riktning som Sveriges väsentliga handelsrörelse och vore
af stor betydelse för försvaret, och att den därför alltifrån början ansetts som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
