Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - III. Förslag till ett system af statsbanor. Riksdagen 1856-1858
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För verkställandet af undersökningar för ytterligare järnvägsanläggningar
beviljades ett anslag på 150 000 rdr.
För de beviljade anslagens bestridande bemyndigades riksgäldsfullmäktige
att upplåna ett belopp å högst 20 milj. rdr. På de af statsutskottet
förebragta skäl gjordes i förut gällande lånebestämmelser sådana förändringar,
att fullmäktige erhöllo rätt att i hvarje fall, då upplåning erfordrades, afgöra,
om den borde företagas inom eller utom landet, om kapitalrabatt borde
medgifvas, om räntans belopp samt om sätt och ordning för amorteringens
verkställande.
Dessa beslut underställde ständerna Kungl. Maj:ts fastställelse, med
anhållan att Kungl. Maj:t vid utrikes upplåning måtte lämna riksgäldsfullmäktige sin bemedling och medverkan för lånens uppbringande på fördelaktigaste villkor äfvensom meddela sin garanti å sådana lån, som upptogos utom riket.
Enligt statsutskottets tillstyrkan hade rikets ständer sålunda öppet
beslutat att beträda den utländska skuldsättningens väg. Hvad som ännu vid
årtiondets början i följd af de konservativas motstånd ansetts för en
omöjlighet, hade genom omständigheternas tvång redan efter tvenne riksmöten
blifvit en verklighet.
Frånsedt anslagen till västra och södra stambanorna är detta resultat
också det viktigaste positiva af ifrågavarande riksmötes beslut i
järnvägsfrågan. Dess hållning i afseende på regeringens järnvägsförslag i öfrigt
hade varit öfvervägande negativ. Att den föreslagna järnvägsplanen
förkastades, kom icke att väsentligen rubba riktningen af dessa linjer, hvilka
sedermera steg för steg fastställdes i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
det nu afvisade regeringsförslaget. Men så mycket större inflytande fick
denna utgång på sättet för järnvägsfrågans framtida behandling. Ty det var
härigenom som porten öppnades för dessa riksdag efter riksdag
återkommande strider om järnvägarnas riktning, som fått ett så elakt rykte i vår
riksdagshistoria och som ej upphörde, innan den sista maskan
sammanknutits i Ericsons järnvägsnät.
De karaktäristiska dragen hos dessa järnvägspolitiska riksdagstvister hade
redan vid det nu behandlade riksmötet trädt i dagen och gjorde det ännu
mer i det följande. Hvad som gifvit dem ett så dåligt rykte var, att de
kämpande enskilda intressena, som hvar på sitt håll gärna togo fosterlandets väl
till lösen, förfäktades med en hänsynslöshet, som ej alltid var nogräknad
om medlen, och att de utöfvade ett otillbörligt inflytande på andra frågor,
som ofta afgjordes genom järnvägskompromisser mellan annars oliktänkande
och söndringar mellan gamla partivänner. När en järnvägsfråga förestod till
afgörande, kunde man få se adelsmän från de intresserade bygderna hoptals
skynda in till hufvudstaden för att med sin röst medverka till att deras
hembygd fick sin andel af rofvet och sedan efter voteringen lika hastigt försvinna.
Frånsedt det att antagandet af ett visst system på förhand skulle ha
förebyggt nu anförda olägenheter, skulle det också ha gjort hela företaget
billigare, i det att ett enda stort järnvägslån säkerligen kunnat upptagas på
förmånligare villkor än flera mindre. Vidare hade det därigenom blifvit
möjligt att ordna arbetet för längre tid och med större planmässighet samt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
