Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors
- III. Förslag till ett system af statsbanor. Riksdagen 1856-1858
- IV. Ny järnvägskommitté. Riksdagen 1859-1860. Ericsons afgång. Yrkanden på ett sparsammare byggnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidigare frammana en svensk industri för tillverkning af järnvägsmateriel, då
statens behof af sådan kunnat längre i förväg beräknas.
IV. NY JÄRNVÄGSKOMMITTÉ. RIKSDAGEN 1859-1860. ERICSONS AFGÅNG. YRKANDEN PÅ ETT SPARSAMMARE BYGGNADSSÄTT.
Som hufvudorsak till sitt förkastande af det föreslagna stambanesystemet
hade ständerna år 1857 uppgifvit bristen på erforderliga undersökningar.
Därför hade de ock ställt till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag på 150 000
rdr för anställande af undersökningar ej blott af teknisk och topografisk
utan ock af »statistisk» natur. Dessa senare afsågo att utröna befolkningens
fördelning å olika bygder, samfärdsmedel och transportkostnader, de olika
näringarnas tillstånd och förutsättningar, produktionsöverskott,
konsumtionsbehof, odlingslägenheter, skogs- och malmtillgångar m. m. Med anledning
häraf tillsattes den 20 mars 1858 en ny järnvägskommitté, bestående af
Nils Ericson, ordförande, öfverstelöjtnanten vid väg- och
vattenbyggnadskåren K. G. BEIJER samt bergmästaren K. O. TROILIUS.
Med ledning särskildt af Kungl. Maj:ts år 1856 afgifna förslag till
statsbanor och ständernas därom fattade beslut borde kommitterade undersöka
och yttra sig om lämpligaste sträckningen af då ej fastställda statsbanor och
statsbanedelar. Till kommittén remitterades dessutom en mängd
ansökningar om statens medverkan i en eller annan form till enskilda
järnvägsförslag, däribland ock till en bana från Stockholm mot Västmanland i samma
riktning som den af 1856 års järnvägskommitté föreslagna stambanan från
hufvudstaden till Köping.
De grunder, som ledde kommitténs arbete, voro desamma, som uttalats
i Ericsons utlåtande af år 1856, och därför får det ej förundra, att de
förnyade undersökningarna ej gåfvo någon anledning till uppgifvande men väl
till ännu bestämdare fasthållande vid de af kommitténs ordförande förut
förordade hufvudriktningarna. Det nya försöket af det energiska
Västmanlandsintresset att ändå få till stånd en statsbana närmast norr om Mälaren
kunde kommittén sålunda så mycket bestämdare afvisa, som de nya
undersökningarna gifvit vid handen, att en dylik förbindelse mellan Stockholm
och Göteborg norr om Mälaren skulle blifva ända till 4 1/6 mil längre och,
med inköp af den till staten utbjudna Köping-Hultbanan mellan Arboga
och Örebro, på järnvägsbyggenas dåvarande ståndpunkt och med
uppgifvande af Södermanlandsbanans fullbordan ställa sig nära 9 miljoner dyrare
än den sistnämnda. Däremot hade kommittén intet att invända mot statens
medverkan till ett annat enskildt initiativ, som likaledes föranledts af
motgången vid riksdagen, nämligen för anläggandet af norra stambanan från
Stockholm till Uppsala, därest den ej kom att inom den närmaste framtiden
af staten själf utföras.
Den praktiskt sedt viktigaste delen af kommitténs arbete blef dess
betänkande rörande statsbanornas blifvande riktning.
I afseende på södra stambanan var sträckningen i söder från Malmö till
Finjasjön och i norr från Falköping till sjön Stråken i Skaraborgs län, tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:48:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj50/1/0087.html
