Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - V. Påbörjandet af östra, norra och nordvästra stambanorna. Riksdagen 1862-1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandling i utskottets plenum lyckades motståndarna till statsbanebyggandet förändra
detta beslut till en hemställan om anslag blott till en särskild stambana mellan
Katrineholm och Norrköping och icke till påbörjande af den östra stambanan.
Genom denna formulering lämnades frågan öppen, om banan borde öfver
hufvud fortsättas söder om Norrköping. Debatterna inom stånden visade,
att Raabs förslag ägde många anhängare, och det ropades från flera håll på
besinning, sparsamhet och uppehåll med statsbanebyggandet efter södra
stambanans fullbordan. Ville de rika östgötarna ha en bana, kunde de bygga
den själfva. Grefve K. H. Anckarsvärd, som alltid kämpat emot byggandet
af statsbanor, sökte skrämma de klenmodiga med mörka skildringar af
Sveriges finansiella läge, och Rosen trodde sig i denna målning finna en
bekräftelse på riktigheten af hans en gång framställda förslag att skaffa
landet banor »utan kostnad för staten».
Å andra sidan hade regeringen framställt statsverkets tillstånd på ett sätt,
som ej behöfde afskräcka från ytterligare skuldsättning, och Gripenstedt
erinrade därom, att nu för tredje gången en statsregleringsproposition blifvit
framlagd utan ett öres skatteförhöjning för järnvägssaken. Upplåningen
medförde ingen annan risk än förpliktelsen att under viss tid ansvara för
en viss årlig gäld, och medel därtill vore tillgängliga utan ringaste särskilda
uppoffring.
Det försåtliga i utskottets åtgörande att tillstyrka anslag endast till en
anläggning mellan Katrineholm och Norrköping utan att omnämna någon
östra stambana hade påpekats i en reservation af Östergötlands läns
landshöfding friherre G. AF UGGLAS. Under debatterna på riddarhuset
framhölls af samma man, att föregående riksdags beslut om södra stambanans
framdragande öfver Nässjö fattats under den bestämda förutsättningen, att
en stambana genom Östergötland skulle komma att förbinda den södra och
den västra stambanan med hvarandra. En annan talare påpekade, att
samma förutsättning redan legat till grund för det förut fattade beslutet att
lägga västra stambanan söder om Mälaren. Inom prästeståndet försvarades
utskottets mening af bland andra professor Carlson, Ugglas’ reservation af
Linköpingsbiskopen E. G. BRING. Inom borgarståndet fördes östgötarnas
talan af J. E. SWARTZ och K. F. RIDDERSTAD, medan Hierta och Björck
bekämpade det kungliga förslaget under förmenande, att banan i fråga ej vore
en stambana utan blott af provinsiell natur. Äfven inom bondeståndet var
det naturligtvis östgötarna, som ifrigast gingo i elden för regeringens
uppfattning, att linjen Katrineholm-Norrköping ej skulle vara ett afslutadt helt
utan begynnelsen till en östra stambana från Katrineholm till Nässjö.
Slutet blef, att utskottets förslag ogillades inom alla stånden. I sin
skrifvelse till Kungl. Maj:t förklarade visserligen ständerna, att de ingalunda
förbisett önskligheten, att stambanornas anläggning kunde öfverlämnas åt den
enskilda företagsamheten och staten sålunda befrias från den invecklade
ekonomiska förvaltning, som måste följa af dessa arbetens utförande för
statens räkning. »Under nuvarande förhållanden» ansågo de emellertid
utsikt saknas för dessa kostbara och vidsträckta arbetens utförande genom
enskilda eller bolag. Då valet sålunda stod mellan inga stambanor vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
