Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - V. Påbörjandet af östra, norra och nordvästra stambanorna. Riksdagen 1862-1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under den misströstan om de svenska statsbanornas finansiella
framtidsutsikter, som vid 1859-1860 års riksdag på flera håll yppat sig, hade
stundom den förhoppning uttalats, att efter västra och södra stambanornas
fullbordan en paus skulle inträda i statens järnvägsbyggande. På ett
fullständigt afbrott var väl näppeligen att tänka, men det vore ju redan en lättnad
för staten att öfverlåta utförandet af de öfriga stambanorna åt enskilda bolag
med statsunderstöd. Yrkanden i denna riktning framställdes också vid
riksdagen 1862-1863 i motion af friherre A. K. Raab och i en reservation
af L. Hierta, sålunda af samma män, hvilkas kamp vid denna riksdag för
billigare byggnadssätt förut omtalats.
Lyckligtvis hade såväl allmänhetens flertal som statsmakterna en annan
syn på saken. De landskap, som närmast voro intresserade af dessa ännu
endast projekterade stambanor, hade alltid betraktat deras utförande af staten
som en gifven förutsättning för sin medverkan till de redan fullbordade
stambanorna och ville ingalunda nöja sig med den ovissa utsikten att få dem
utförda af enskilda. En dylik utväg skulle för öfrigt illa öfverensstämma med 1854
års beslut, att alla stambanor skulle utföras omedelbart af staten. Hvilka
banor som borde tillerkännas denna rang hade ständerna visserligen skjutit
ifrån sig att uttryckligen bestämma, då de afböjde regeringens förslag att på
förhand antaga ett visst järnvägssystem, men af flera deras beslut och
uttalanden måste dock den slutsats dragas, att de räknade de så kallade östra, norra
och nordvästra stambanorna till denna kategori. Hvad regeringen angår,
så betraktade den alltjämt detta för snart tio år sedan framlagda förslag till
järnvägssystem som ett program, hvilket borde steg för steg genomföras,
och i detta system hade den sålunda ett gifvet förråd af järnvägsförslag,
ur hvilket det ena stycket framlades efter det andra. Som nu statsverkets
tillstånd yppade utväg till verkets fullföljande, fann den ingen anledning att
uppskjuta begynnandet af programmets återstående nummer.
Närmast tänkte regeringen då på östra stambanan, som i förening med
den södra och bandelen Katrineholm-Stockholm af den västra skulle öppna
en genare förbindelse mellan hufvudstaden och Malmö samt utlandet och
därtill förbinda det viktiga Norrköping med landets inre delar. Oafsedt de
stora svårigheterna att från Kolmården nedstiga till slättlandet kring
Norrköping hade denna bana i största delen af sin sträckning gynnsam terräng.
Längden från Katrineholm öfver Norrköping, Norsholm, Linköping och
Mjölby väster om Sommen fram till trakten af Nässjö var 19 2/3 mil,
beräknade kostnaden 15 1/2 miljoner. Af detta belopp begärdes nu 4 135 000 rdr
till östra stambanans påbörjande genom anläggning af sträckan mellan
Katrineholm och Norrköping, hvilken ort därigenom snart nog skulle uppnå
förbindelse med mellersta delen af landet.
För statsutskottet liksom förut för regeringen framställde sig nu närmast
frågan, om staten skulle stanna med de två redan afgjorda stambanorna
och på sätt friherre Raab föreslagit låta enskilda fullfölja verket. Mången
betviflade möjligheten att få så stora företag utförda genom bolag, och därför
godkändes den kungliga propositionen rörande östra stambanan af den
afdelning inom utskottet, som först behandlade frågan. Men vid ärendets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
