Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - VII. Statsmakterna och den enskilda byggnadsverksamheten. Östra och norra stambanans (till Storvik) fullbordan, 1870-1874
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det säger sig själf, att icke alla orter voro belåtna med kommitterades
urval och klassifikation, och från flera håll inkommo till Kungl. Maj:t
framställningar om nya banförslags upptagande i sekundärnätet. Ehuru
regeringen ej kunde göra något uttalande i afseende på denna klassifikation,
innan vederbörande myndigheter hunnit uttala sig om förslaget, ansågs det
dock af sådan vikt att med det snaraste sätta nytt lif i den sedan flera år
hvilande privata byggnadsverksamheten, att af riksdagen 1871 äskades ett
anslag på 5 milj. rdr att af Kungl. Maj:t disponeras för ändamålet med en
miljon årligen. På yrkande af civilministern P. A. BERGSTRÖM, som ej
delade riksdagens och kommitténs mening om låneformens olämplighet,
föreslogs dock att låta af Kungl. Maj:ts förgodtfinnande i hvarje särskildt fall
bero, om understödet skulle lämnas som försträckning eller som direkt anslag.
Att staten måste främja den enskilda företagsamheten på detta område
fann statsutskottet ådagalagdt redan genom mängden af såväl till
kommittén ingifna som hos riksdagen motionsvis gjorda framställningar. Ehuru
utskottet i likhet med Kungl. Maj:t fann det för tidigt att redan nu fastställa
ett system af sekundärbanor, som borde hugnas med statsunderstöd, såg det
intet hinder att bestämma om sättet och understödsbeloppet. I förra
afseendet ställde sig utskottsmajoriteten på kommitténs sida och föreslog sålunda
sekundärbanornas understödjande med statsanslag intill 1/4 af anläggningskostnaden.
Däremot borde årliga anslaget till denna bankategori höjas till
en miljon och tiden utsträckas till 15 år. Till detta anslag på 15 miljoner
borde komma 4 1/2 milj. rdr för understöd åt så kallade lokalbanor under
samma tid.
Riksdagen hade nu att välja mellan de olika förslagen, hvilkas antal
dessutom ökats genom reservationer, men den föredrog att gå sin egen väg.
Efter jämkning och gemensam votering framkom det beslut att för åren
1872–1876 ställa till Kungl. Maj:ts disposition ett belopp af 10 milj. rdr
att användas till låneunderstöd åt enskilda järnvägsanläggningar med
2 miljoner om året och till högst 2/3 af anläggningskostnaden. Bland öfriga
villkor märkes, att kostnadsförslag och arbetsplan skulle fastställas af Kungl.
Maj:t, som ock närmare bestämde de ställen, järnvägen skulle beröra, att
annuiteten skulle beräknas till 6 procent, däraf 5 procent ränta och
återstoden afbetalning, att järnvägsanläggningen skulle utgöra underpant för den
lämnade försträckningen och att Kungl. Maj:t ägde insätta en ledamot i
direktionen för järnvägsbolag, som erhölle sådant understöd.
Med detta besked hade riksdagen besvarat de talrika motionerna om
statsunderstöd till enskilda järnvägsanläggningar; endast till den förut som
statsbana yrkade järnvägen från Växjö till Karlskrona anvisades ett särskildt
anslag på grund af dess speciella betydelse som förbindelseled med rikets
främsta örlogshamn.
Resultatet af 1869 års initiativ blef alltså i tvenne afseenden ett annat
än man då tänkt sig. Den regelmässiga formen för statsunderstödet blef ej
anslag utan såsom förut lån, och något system för ifrågavarande banor blef
ej fastslaget. Men därmed, att bestämmandet af hvilka anläggningar som
skulle få understöd öfverlämnades åt Kungl. Maj:t, vanns i alla fall den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
