Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - VII. Statsmakterna och den enskilda byggnadsverksamheten. Östra och norra stambanans (till Storvik) fullbordan, 1870-1874
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller med svagare öfverbyggnad, skulle ej blott medföra besparing för staten
utan äfven för påräknade bibanor med samtrafik med stambanorna. Ehuru
de banor, som genom östra och norra stambanorna skulle sammanbindas,
sålunda äfven Gäfle-Dalabanan, voro bredspåriga, yrkades därför bifall till
Raabs motion från många håll, däribland äfven af L. Hierta, som tio år
förut fört frågan fram. Utskottet hade visserligen afstyrkt förslaget, och i
afseende på östra stambanan enades också båda kamrarna om bibehållande
af den gamla spårvidden, men däremot beslöt andra kammaren, att återstoden
af norra stambanan skulle byggas smalspårig. Då häraf skulle följa, att
linjen Stockholm-Uppsala omlades efter samma system, skulle detta blifva
fullständigt rådande på statsbanorna norr om Mälaren, för hvilkas ringare
trafik och mindre behof af trafikhastighet ett sådant system ansågs blifva
tillfyllestgörande. Första kammaren, som i själfva verket syftade till
detsamma, ansåg dock afgörandet böra uppskjutas, tills närmare undersökning
angående lämpligheten företagits. Då de olika besluten ej kunde
sammanjämkas, kom riksdagen ej att göra något uttalande rörande norra stambanans
spårvidd; däremot anhöll den om förständigande för järnvägsbyggnadsstyrelsen
att vid utförandet af de beslutade järnvägsbyggena iakttaga all med trafikens
trygghet och banornas ändamålsenlighet förenlig sparsamhet. På grund af
hvad sålunda inom riksdagen förefallit lät Kungl. Maj:t föranstalta om
undersökningar rörande möjligheten och lämpligheten af ett förändradt och
billigare byggnadssätt för norra stambanan. I följd af de betänkligheter, som
uttalades af styrelserna för järnvägsbyggandet och järnvägstrafiken, beslöts
emellertid att ej vidtaga någon ändring i byggnadssättet, och detta beslut,
som år 1871 af Kungl. Maj:t meddelades riksdagen, föranledde från dess
sida ingen anmärkning.
Härmed var bredspårighetssystemet fastslaget för stambanorna söder om
Gäfle-Dalabanan. Hur saken kom att ställa sig för stambanorna norr
därom skall meddelas i det följande.
För de beslutade järnvägsanläggningarnas utförande och inlösen af 1867
och 1869 års järnvägslån medgaf riksdagen, såsom förut är nämndt,
uppläggandet af ett fonderadt amorteringslån i svenskt mynt å högst 40 milj. rdr.
Vid 1870 års riksdag hade folkombuden i afseende på järnvägsfrågan
fördelat sig i två grupper, en »ministeriell», som önskade fullfölja statens
stambaneanläggningar, och en sparsamhetsgrupp, som ville öfverlåta
järnvägsbyggandet åt enskilda bolag med statsunderstöd. Samma
meningsskiljaktighet uppenbarade sig vid riksdagen 1871, och äfven denna gång blef
resultatet ett slags kompromiss mellan de båda motpartierna, i det att man
väl beslöt fortsätta de båda påbörjade statsbanorna men ej att begynna några
nya och på samma gång, såsom förut är sagdt, fastslog principen om statens
understödjande af enskilda järnvägsföretag, som kompletterade statens
järnvägsnät.
I följd af de båda föregående årens goda skördar och ökad
penningtillgång hade det hittills visat sig mycket lätt att afyttra obligationer af 1870
års statslån till erforderligt belopp. Då landet sålunda syntes väl i stånd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
