Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - XI. Luleå-Gällivarebanan samt utfartsbanorna till Örnsköldsvik och Umeå, 1890-1895
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voteringen segrade emellertid det större anslaget - 2 800 000 kr - med 186
röster mot 182. Anslaget anvisades å riksgäldskontoret.
I det följande kompletterades den nya statsjärnvägen genom utläggning
af ett par kortare grenbanor från hufvudbanan till särskilda punkter å
malmfältet.
Sedan Luleå genom Gällivarebanan kommit i förbindelse med den
uppåtgående stambanan, kunde det ej väntas, att den långt sydligare kustbygdens
rörelsecentra Härnösand, Örnsköldsvik och Umeå länge skulle finna sig till
freds utan samma förmån. För staten själf förelåg alltid den direkta
anledning att tillgodose dessa anspråk, att därigenom betydande trafikökning
skulle tillföras hufvudbanan, som särskildt i sin nordligaste sträckning
genomgick glest befolkade och mindre odlade bygder. Då de norrländska
kuststäderna från och med Gäfle till och med Sundsvall redan stodo i
förbindelse med stambanan, borde turen närmast komma till Härnösand. Här
liksom i fråga om flera andra af de norrländska utfartsbanorna togs saken om
hand af ett enskildt bolag, och riksdagen år 1891, hvilken på enskildt
initiativ återigen ställde ett anslag af 5 miljoner till Kungl. Maj:ts disposition
att på samma villkor som 1886 års likartade anslag under den följande
femårsperioden användas till låneunderstöd åt enskilda järnvägsanläggningar,
beviljade därutöfver på Kungl. Maj:ts förslag ett belopp af 2 350 000 kr som
lån åt nämnda bolag för utförandet af en bana från stambanan vid Sollefteå
till Härnösand.
Vid samma riksdag fattades äfven beslut om anläggandet af en statens
grenbana från uppåtgående stambanan vid Mellansel till Örnsköldsvik.
Kostnaden för denna - 3 (ny)mil långa - anläggning med rullande materiel
beräknades till 1 823 000 kr, oberäknadt kostnaden för jordlösen, hvartill
Örnsköldsviks kommun erbjudit sig att bidraga med visst belopp. Köpingens
hos Kungl. Maj:t gjorda hemställan om denna banas anläggning på statens
bekostnad hade tillstyrkts såväl af järnvägsstyrelsen - af hänsyn till den
därmed följande ökningen i stambanans trafik och nyttan för
statsbaneförvaltningen att själf ha trafikledningen öfver dessa utfartsvägar i sin hand
- som af domänstyrelsen - med hänsyn till statsskogarnas stigande värde.
Chefen för generalstaben hade ingen invändning mot förslaget, och med den
erfarenhet man ägde af de redan befintliga norrländska utfartsbanornas
gagneliga inverkan på stambanans trafik, beslöt sig äfven regeringen för att
upptaga förslaget som sitt, helst som orten i fråga hade god hamn och stort
handelsområde och banan därför hade de bästa utsikter att äfven bära sig själf.
Förslaget tillstyrktes af statsutskottet, med undantag däraf att fem
ledamöter, tillhörande landtmannapartiet, förordade uppskof, enär riksdagen i
fråga redan beviljat 4 miljoner till statsbaneanläggningar.
Gent emot detta uppskofsyrkande påpekades inom kamrarna, att det
ifrågavarande banbygget, hvars ändamålsenlighet näppeligen från någon sida
motsades, skulle ställa sig billigast just nu, då erforderlig arbetspersonal och
byggnadsredskap funnos samlade i närheten af Mellansel. Också bifölls
förslaget inom bägge kamrarna, i den första med 82 röster mot 24, i den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
