Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - XII. Gällivare-Riksgränsen, 1897-1901
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan frågan om koncessionens beviljande sålunda förfallit och det
begärda anslaget beviljats, erhöll järnvägsstyrelsen befallning att företaga
undersökningen i fråga och att upprätta af kostnadsberäkning åtföljdt förslag till
banans anläggning som statsbana. Fore årets slut inkom styrelsen med
resultatet af dessa undersökningar. För undvikande af de anmärkta felen
hade åtskilliga mindre afvikelser gjorts från den förra utstakningen,
hvarigenom bland annat vunnits en förkortning på omkring en mil. Ett förslag
från innehafvarna af inmutningsrätten till Svappavare malmfält, det fjärde
i ordningen bland rikets järnmalmsfält, att draga linjen närmare eller fram
till detta område, hade måst afvisas, emedan det förlängde järnvägen med
3 (ny)mil; samma syfte kunde för öfrigt bättre vinnas genom anläggning af en
särskild järnväg från platsen i fråga till hufvudbanan. Som den utstakade
linjen, hvilken hufvudsakligen framgick öfver kronans jord, hvarken
berörde odlad bygd eller vägar, genom hvilka trafikutbyte med andra trakter
kunde förmedlas, hade på hela sträckan blott mötesplatser beräknats, men
station endast vid Luossajaure, hvarifrån särskilda föreningsspår skulle
anläggas till de närliggande malmfälten Kirunavare och Luossavare. I följd
af bristen på skog och vägar samt af den svåra terrängen, särskildt i
banans öfre del, jämte behofvet af synnerligen bäriga brobyggnader för den
tunga transporten skulle kostnaden ställa sig ganska högt eller till en
summa af 16 670 000 kr, oberäknadt kostnaden för den rullande materielen,
som uppbragte totalkostnaden till 21 1/2 milj.
Genom kommerskollegiets försorg hade samtidigt ny utredning företagits
rörande malmtillgången vid Luossavare och Kirunavare. Undersökningen
hade bekräftat, att dessa malmtillgångar i mäktighet hade ingen like inom
Skandinavien och mycket få inom den öfriga världen. Frånsedt de
ofantliga men oberäkneliga tillgångarna under jordytan ansågs Kirunavare ofvan
närmaste vattenyta äga 215 och Luossavare 18 miljoner, bägge tillsammans
sålunda 233 miljoner ton järnmalm med den höga järnhalten af omkring 70
procent. I och med den basiska bessemermetodens användning hade äfven
malmer med stark fosforhalt blifvit mera begärliga på världsmarknaden, på
samma gång de genom sagda egenskap väsentligen ställdes utanför
konkurrensen med den järnmalm, som vanligen brytes i mellersta delen af landet.
Till förberedelserna hörde också, att civilministern erhöll uppdrag att hos
grufägarna söka den af riksdagen önskade garantien på erforderlig
malmbrytning och med norsk myndighet öfyerenskomma om banans fortsättning
genom Norge.
Det förra skedde genom ett förslagsvis aftaladt kontrakt mellan svenska
staten och Luossavare-Kirunavare aktiebolag. Enligt detta skulle staten
bygga banan och årligen frakta intill halfannan miljon ton järnmalm eller
förädlad produkt däraf åt bolaget. Detta å sin sida skulle till staten erlägga
ej blott årlig ränta och amortering med 3,8 procent å anläggningskostnaden,
all rörlig materiel inberäknad, utan ock ersättning för underhållet och
statens utgifter för järnvägens drift, såvidt det icke kunde af järnvägens
räkenskaper utrönas, att dessa utgifter uteslutande blifvit föranledda af annan
transport å banan än den, som ombesörjdes för bolagets räkning. Slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
