Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk historik. Af Lektorn A. Rydfors - XIV. Örebro-Krylbo och västkustbanorna, 1894-1906
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänvisning till den ofantliga kapitalbildning, som uppstått i landet sedan 1879
års järnvägskris. Reservanterna K. Lundeberg och K. Bohnstedt påpekade
vådan af att lämna utfyllandet af ifrågavarande lucka i statsbanenätet
åt enskilda, som intet högre önskade än att frånrycka staten denna
vinstgifvande affär och som därför i starka färger utmålade de enskilda
järnvägsbolagens blifvande förluster på en sådan statsbaneanläggning.
Utskottets argumentering underkastades en grundlig kritik af landshöfding A. G. J.
Svedelius, som eftertryckligt betonade, att statens intressen måste gå
framför de enskildas och att ingen enskild borde få monopol på kommunikationsområdet,
och som särskildt varnade för att göra privatintressen till herrar
öfver själfva midtpartiet »af den svenska centralbanan.
Med 61 röster mot 37, som voro för utskottets förslag, antogs efter
vidlyftig debatt ett af Lundeberg framställdt yrkande att besluta
bananläggningen i fråga och att därtill för år 1898 anvisa ett anslag af 3 miljoner.
Inom andra kammaren hade det kungliga förslaget sitt bästa stöd i
farhågan för att de utländska bolagen, som redan ägde större delen af mellersta
Sveriges järnvägar, skulle erhålla ännu större välde öfver trafik och
fraktafgifter därstädes. De stora engelska trafikbolagens banor afkastade, sade
en talare, redan nu så mycket, att de väl kunde tåla vid en liten
åderlåtning. Ehuru civilministern äfven inför denna kammare sökte reducera
såväl omfånget af dessa förluster genom statens konkurrens som farhågorna för
öfverspekulation i järnvägsbyggnader, segrade dock här utskottets
hemställan med 138 röster mot 56, som voro för bifall. I den gemensamma
voteringen godkändes emellertid första kammarens mening med 212 röster mot
151. I följd af statsregleringens gynnsamma ställning kunde hela anslaget
anvisas å riksstaten.
De af riksdagen uppställda villkoren rörande kostnadsfri jordupplåtelse
m. m. blefvo af vederbörande kommuner och enskilda accepterade, men
däremot förföll frågan om inköp af bandelen Frövi–Örebro, i det att
bolaget fordrade en half miljon mera i köpeskilling än som från statens sida
bjudits. Det gällde sålunda att nybygga banan i dess helhet, och
järnvägsstyrelsen anbefalldes fördenskull att uppgöra definitiv plan för
järnvägens sträckning från Spånga öfver Ullersäter till Örebro. Enligt Kungl.
Maj:ts begäran beviljade 1898 års riksdag ett anslag af 3 800 000 kr, som
likaledes anvisades å riksstaten, och det erfordrades endast ett anslag å 2 1/4
miljoner för banans fullbordande i sistnämnda sträckning, då utsikt yppade
sig för staten att få inköpa bandelen Frövi–Örebro. År 1897 hade
nämligen Köping–Hultbolaget sålt sin bana till Örebro–Köpings
järnvägsaktiebolag, och detta erbjöd sig nu att afyttra stycket Frövi-Örebro för
ett belopp af 3 160 000 kr, därest staten öfvertoge bolagets förpliktelse att
under en tid af 50 år bedrifva trafik å järnvägen Örebro-Svartå. Denna
köpeskilling i förening med bananläggningen från Spånga till Frövi och
andra omkostnader skulle visserligen uppgå till ett belopp af 3 960 000 kr,
medan hela nybyggnaden från Spånga öfver Ullersäter till Örebro endast
skulle kosta 2 207 000 kr, men af hänsyn till önskligheten att undgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
