Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 1. Historik / 241 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - I. De olika förvaltningsformerna från upprättandet af särskild trafikförvaltning till närvarande tid - 2. Perioden 1888-närvarande tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särskilda afdelningsföreståndarna, var icke synnerligen stor. I
personalfrågor hade styrelsen visserligen begagnat sig af sin rätt att å distriktsbefälet
öfverlåta sin myndighet, ehuru i ganska ringa omfattning. Så ägde
afdelningsföreståndare, beträffande personalens antagande, befordran och
afskedande, endast att antaga och entlediga extra ordinarie betjänte och arbetare,
äfvensom att entlediga extra ordinarie tjänstemän, hvarom anmälan dock
borde ingifvas till styrelsen. Tjänstledighet för sjuklighet eller för skötande
af enskilda angelägenheter kunde afdelningsföreståndare bevilja underlydande
under högst tio dagar på en gång, dock icke för längre tid sammanräknadt
än högst 30 dagar af samma kalenderår; tjänstledighet för allmän värnplikt
och för bevistande af gudstjänst beviljades jämväl af afdelningsföreståndare.
Beträffande rätten att ådöma disciplinära straff ägde afdelningsföreståndare
döma underlydande med undantag af afdelningsföreståndarens assistent för
tjänstefel eller klandervärdt uppförande till varning eller böter, motsvarande
högst tio dagars aflöning. Följden af den
tämligen inskränkta myndighet, som sålunda tillkom
distriktsbefälet, blef gifvetvis, att en hel del
obetydligare ärenden, särskildt personalärenden,
drogos under styrelsens pröfning.

S. O. A. GYLLENSVÄRD, f. 1861, d. 1902. Öfverdirektör för administrativa afdelningen 1896–1902.

Nyssnämnda förhållanden fann kommittén
ådagalägga riktigheten af kommitténs uppfattning, att
en för stark centralisation vore rådande inom
järnvägsadministrationen, likasom däraf äfven
framginge, att distriktsförvaltningen vore svagt
organiserad jämväl i det afseende, att en verkligt
sammanhållande kraft inom distriktet saknades. Den
myndighet t. f. intendenten i detta afseende
utöfvade vore nämligen faktiskt föga betydande. I
själfva verket funnes ingen samlad
distriktsförvaltning, utan förvaltningen inom distriktet vore
delad i en byrå-, en ban-, en maskin- och en
trafikafdelning, hvilka afdelningar vore af hvarandra tämligen oberoende. Häri
låge enligt kommitténs förmenande just en af de förnämsta bristerna i
järnvägsförvaltningens organisation, en brist som, redan från början påtaglig,
framträdt allt tydligare i den mån statsbanenätet svällt ut och antagit mera
storartade dimensioner. Bestämmelserna att den ständiga tillsynen öfver
linjeförvaltningen skulle utföras af styrelsen och att enhvar afdelningsföreståndare
skulle direkt inför afdelningens chef inom styrelsen ansvara för den inre
ordningen och hushållningen hade haft till följd, att vederbörande
öfverdirektörer ansett sig pliktiga att i större eller mindre utsträckning ingripa i
linjeförvaltningens skötsel, hvilket åter i sin ordning föranledt därtill, att distriktsbefälet i främsta rummet betraktat sig såsom de särskilda styrelseafdelningarnas
speciella förvaltningsorgan ute å linjen och där mindre kommit att framstå såsom
en distriktet och dess behof genom verkligt samarbete representerande enhet.

De olägenheter, som enligt kommitténs uppfattning förefunnes i följd af
centralisationen, vore dels sådana, hvilka härflöte ur förvaltningsformens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>