Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - I. De olika förvaltningsformerna från upprättandet af särskild trafikförvaltning till närvarande tid - 2. Perioden 1888-närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egen natur, och dels sådana, hvilka närmast vore att tillskrifva den
omständigheten, att styrelsen genom centralisationen kommit att erhålla en
alltför tung arbetsbörda.
Till den förra gruppen räknade kommittén till att börja med den
omständighet, att en del till den löpande tjänsten hörande ärenden icke erhölle
den snabba behandling, som vore önsklig eller möjlig. Det gåfves en mängd
ärenden, hvilka af styrelsen svårligen kunde afgöras annat än i enlighet
med distriktsbefälets i ämnet gjorda hemställan. Vid sådant förhållande
syntes det icke vara en ändamålsenlig anordning, att framställningar från
distrikten insändes till styrelsen och att styrelsens beslut sedermera
expedierades till distrikten. Vore ett dylikt ärende af den vikt, att styrelsen
ansåges böra vara om detsamma underrättad, kunde ju detta lämpligen ske
genom rapports insändande från distriktsförvaltningen, i hvilket fall
åtminstone en expedition inbesparades. Sant vore visserligen att den tidsutdräkt,
som genom den dåvarande anordningen förorsakades, i många fall icke
hade någon vidare menlig inverkan på själfva den fråga, som skulle afgöras,
hvarför olägenheten allenast bestode i onödig omgång, men understundom
kunde äfven i dylika ärenden ett snabbt afgörande vara af verklig vikt.
En annan med nu omhandlade nära sammanhängande olägenhet vore
den, att då förvaltningen vore för mycket koncentrerad i hufvudstaden och
distriktsbefälet följaktligen saknade vederbörlig myndighet, den trafikerande
eller med järnvägen i öfrigt förhandlande allmänheten icke komme i nog
direkt beröring med sådana representanter för förvaltningen, med hvilka
den kunde träffa mera ingående aftal och öfverenskommelser. Inom en
industriell rörelsegren sådan som en järnvägsförvaltning vore emellertid de
personliga, omedelbara underhandlingarna af en mycket stor betydelse. Att
förlägga dessa till hufvudstaden läte sig i många fall icke göra, likasom de
icke gärna kunde inskränkas till de få tillfällen, då styrelseledamöterna
under inspektions- eller andra resor passerade vederbörande orter. Det
syntes då vara af synnerlig vikt, att styrelsens representanter i distriktens
hufvudcentra vore utrustade med sådan myndighet och så kvalificerade i öfrigt,
att de kunde föra dessa underhandlingar till slut eller åtminstone så nära
slutet som med bevarande af nödig enhet och öfverensstämmelse i
förvaltningen vore förenligt.
Såsom en ur den dåvarande organisationsformen härflytande olägenhet vore
vidare att framhålla, att styrelsen i de befintliga distriktsförvaltningarnas
utlåtanden och framställningar icke alltid kunde påräkna ett fullt
tillfredsställande och allsidigt underlag för sina beslut. Orsaken härtill vore
naturligen af delningsföreståndarnas mindre själfständiga ställning i allmänhet
samt framförallt den bristande sammanhållningen dem emellan.
Slutligen vore i detta sammanhang att erinra, hurusom med den
dåvarande anordningen en verkligt effektiv inspektion af linjeförvaltningen
saknades. Redan vid den tid då järnvägsförvaltningen organiserades lade man,
fastän nätet då var jämförelsevis litet, den största vikt uppå att en sådan
inspektion fanns. Olika system för utförande af denna inspektion hade
under tidernas lopp pröfvats. Att en inspektion utöfver den, som kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
