Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - I. De olika förvaltningsformerna från upprättandet af särskild trafikförvaltning till närvarande tid - 2. Perioden 1888-närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trafikdirektör samt såsom distriktschef - förutom utöfvandet af inspektion
öfver samtliga afdelningarna - äga verklig afgöranderätt allenast i sådana
ärenden, hvilka enligt sin natur borde blifva föremål för gemensam
behandling af samtliga afdelningsföreståndare, framhöll styrelsen, att den sålunda
vidtagna förändringen i kommitténs förslag vore mycket genomgripande.
Antagandet af den organisationsform, kommittén först tänkt sig, skulle
nämligen i själfva verket icke hafva varit någonting annat än ett införande af
det äldre preussiska systemet för linjeförvaltningens ledning - efter det att
detta system blifvit i sitt eget hemland utdömdt och utan att några
historiska förhållanden af den art, som i Preussen närmast föranledt dess
tillämpning, här förefunnes. Då enligt nämnda system direktionerna kunde
hafva en omfattning af ända till 4 000 km och trafikamten 450 km, måste
nämligen, särskildt med afseende å den ojämförligt större trafikintensiteten å
de preussiska linjerna, i hvad förhållandet till linjeförvaltningen anginge en
preussisk direktion närmast vara att jämföra med den svenska järnvägsstyrelsen
och ett preussiskt trafikamt med en distriktsstyrelse sådan kommittén
först tänkt sig densamma. Efter den erfarenhet som vunnits i Preussen
skulle styrelsen hafva ansett sig pliktig att för sin del på det bestämdaste
afstyrka införandet hos oss af en distriktsförvaltningsorganisation sådan
som den kommittén ursprungligen ifrågasatt. Denna organisation skulle
nämligen - om den eljes kunnat konsekvent genomföras - med
nödvändighet hafva medfört en söndersplittring af den förut enhetliga förvaltningen,
hvilken i allt fall enligt styrelsens förmenande ingalunda kunnat anses
påtvingad af det svenska statsbanenätets omfattning eller här eljes förefintliga
förhållanden, hvarförutom organisationen äfven i många andra hänseenden
skulle hafva verkat för tyngande och hämmande på förvaltningens gång.
Ett kraftigt samarbete mellan afdelningarna vore, hvilken åsikt man än
kunde hysa om centralisations- eller decentralisationssystemets principiella
företräde, ett önskningsmål. Det låge väl närmast till hands att hos oss,
likasom det skett i Norge, söka åstadkomma garantier för samarbetet å
distriktet genom en mängd specialinstruktioner för linjecheferna, hvilka
ålade dessa att, innan de i vissa ärenden afgåfve yttrande eller träffade
afgörande, meddela sig med vederbörande andra linjechefer. Styrelsen ville
dock icke förneka, att den af kommittén i ifrågavarande hänseende
föreslagna anordning, hvilken närmast vore att anse såsom en utveckling af
den dåvarande t. f. intendentsinstitutionen, om densamma tillämpades
med vederbörlig moderation, så att begreppet »gemensamma ärenden»,
hvilka skulle blifva föremål för samlad distriktsförvaltnings handläggning,
icke utsträcktes längre än hvad sakens egen natur fordrade, kunde vara
ägnad att åstadkomma ett godt samarbete på linjen, utan att därför
förvaltningen behöfde alltför mycket förtyngas. Hvad särskildt beträffade den
omständigheten, att trafikafdelningens chef skulle vara själfskrifven chef
jämväl för den samlade distriktsstyrelsen, så stämde detta öfverens med den
praxis, som under t. f. intendentsinstitutionens första tider följts.
Vidkommande därefter frågan om åstadkommande af en effektiv
inspektion af linjeförvaltningen, så vore detta visserligen en fråga, som i den mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
