Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - I. De olika förvaltningsformerna från upprättandet af särskild trafikförvaltning till närvarande tid - 2. Perioden 1888-närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsentliga detaljorganisationer, i fråga om hvilka nyheter någon tids
erfarenhet om deras verkningar syntes böra afvaktas, innan deras tillämpning
hos oss ifrågasattes. Under sådana omständigheter vore det som styrelsen
ansett sig sakna anledning att motsätta sig kommitténs förslag till
distriktsförvaltningens ordnande. Ty om också detta ur teoretisk synpunkt kunde
synas mindre tillfredsställande, torde det likväl i praktiskt hänseende
medföra en del förbättringar i den bestående ordningen. Och från denna skilde
det sig å andra sidan ej heller i sådan grad, att dess antagande kunde
anses komma att försvåra en eventuell öfvergång till en mera konsekvent
genomförd centralisation. Men om styrelsen således i hufvudsakliga delar
biträdde förslaget, utginge styrelsen därvid från den förutsättningen, att
området för den samfällda distriktsförvaltningens verksamhet komme att
begränsas i enlighet med hvad i instruktionsförslaget angåfves och att
distriktschefens myndighet följaktligen icke utsträcktes längre än hvad för
uppnående af ett tillfredsställande samarbete erfordrades, utan att en hvar
afdelningsföreståndare finge för sig besluta och vidtaga åtgärder i den stora
mängd af ärenden, där samverkan afdelningarna emellan enligt sakens natur
vore utesluten.
Inom styrelsen afgåfvos två reservationer. Den ena afsåg att fordra
teknisk bildning såsom kompetensvillkor för distriktschefstjänst, enär det
eljes lätt kunde blifva regel att till distriktschefer befordra personer, som
visserligen vore i järnvägsdrift erfarna men i saknad af teknisk bildning,
hvilken anordning uppenbarligen icke skulle vara till verkets fromma utan
i stället ägnad att framkalla förvecklingar afdelningsföreståndarna emellan
samt försvåra det samarbete inom distriktsförvaltningarna, som
kommittéförslaget afsåge att åstadkomma. Den andra reservationen afsåg anställande
af särskilda trafikdirektörer samt förordnande för den lämpligaste
afdelningsföreståndaren att utöfva distriktschefs funktioner. Reservanten ansåg
att distriktschefens omedelbara ingripande i distriktets förvaltning
hufvudsakligen torde komma att beröra personalärenden och att de i fråga om
sådana ärenden nödiga chefsegenskaper kunde tänkas vara till finnandes i
större mått hos ban- eller maskindirektören än hos trafikdirektören, och
skulle man i sådant fall nödgas antingen till chefsplatsen designera den
mindre lämpliga personligheten eller ock förflytta en person från den
facktjänst, i hvilken han utbildats och vunnit erfarenhet, till en annan
facktjänst, trafikens skötande, med hvars detaljer han ej vore förtrogen.
Vid ärendets föredragning inför konungen i statsrådet yttrade
föredragande departementschefen statsrådet von Krusenstjerna, att öfvertygad som
han vore om nödvändigheten af att decentralisationens idé komme till
tillämpning vid förvaltningen af ett stort kommunikationsverk - och detta
alltmera i den mån verket svällde ut - hade han, som själf varit
ledamot i kommittén, delat deras mening, som att börja med förordade
inrättandet af särskilda distriktschefsbefattningar. Tydligt vore meningen att
med en sådan anordning större förmåga af effektivitet skulle tillföras den
nya organisationen och att denna därigenom skulle framstå såsom mera
helgjuten. På de i kommittébetänkandet anförda skäl lät man emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
