Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - I. De olika förvaltningsformerna från upprättandet af särskild trafikförvaltning till närvarande tid - 2. Perioden 1888-närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverskåda hela förvaltningens område och reglera alla de mångfaldiga
hvarandra berörande och i hvarandra ingripande förhållandena.»
Motionären förmenade, att de hos oss föreslagna distriktsförvaltningarna
genast från början komme att ganska nära motsvara de tyska och skulle
göra det ännu mer, om utvecklingen ginge i den riktning
departementschefen syntes anse vara den riktiga. Då de kraf en järnvägsdrift ställde
på förvaltningen öfverallt i hufvudsak måste vara desamma och då
trafikintensiteten å de preussiska banorna i ännu högre grad än hos oss skulle
betinga en decentralisation, om en sådan vore förmånlig, syntes det ej finnas
något skäl som motiverade det antagandet, att resultatet i detta fall hos
oss skulle blifva bättre än i Preussen.
Motionären ansåg äfven, att tidpunkten för en omorganisation af
järnvägsförvaltningen ej vore väl vald. Behofvet af ett särskildt
regeringsdepartement för näringar och kommunikationer gjorde sig alltmer gällande, och
den tid torde ej vara alltför aflägsen, då statsmakterna komme att
tillgodose detta behof. Så snart sådant skedde, komme ock järnvägsstyrelsens
ställning i statsförvaltningen att blifva en annan. Då i civildepartementet
saknades en med speciella fackinsikter utrustad afdelning för järnvägarna,
hade helt naturligt tyngdpunkten vid behandlingen af allmännare
järnvägsfrågor blifvit förlagd till järnvägsstyrelsen, hvilken därigenom blifvit i sak
bestämmande i angelägenheter, hvilka i andra land vore förbehållna Kungl.
Maj:ts eller ministeriets afgörande.
Motionären föreslog bland annat att riksdagen, med afslag å Kungl.
Maj:ts proposition, ville i skrifvelse hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes taga i öfvervägande, på hvad sätt, dock utan rubbning i den
grundprincip, hvarpå den dåvarande järnvägsorganisationen hvilade, de
svårigheter, under hvilka järnvägsförvaltningen verkade, måtte kunna
undanröjas och därefter för riksdagen framlägga nytt förslag till lönereglering för
järnvägspersonalen.
I sitt i ifrågavarande ärende afgifna utlåtande yttrade statsutskottet, att
de organisationsförändringar, hvilka sålunda blifvit ifrågasatta, knappast
torde kunna, såsom i nyssnämnda motion yttrats, anses vara af synnerligen
genomgripande beskaffenhet. De ginge visserligen i riktning af en
decentralisation, men de lämnade den befintliga organisationen till sina
hufvudgrunder orörd och kunde enligt utskottets tanke rättast karaktäriseras såsom
ett försök att genom öfverflyttande å linjebefälet af handläggandet och
afgörandet af en hel del ärenden, som för det dåvarande inginge till och
afgjordes hos styrelsen, afhjälpa vissa brister inom järnvägsförvaltningen.
Mot den bestående organisationen hade i främsta rummet framställts
anmärkning om brist på samarbete. Kommittén hade betonat - och
utskottet biträdde dess mening härutinnan - att orsaken till det bristande
samarbetet hos styrelsen vore att söka i ledamöternas öfverhopande med löpande
göromål, hvilka framför andra ovillkorligen kräfde afgörande. Denna
olägenhet hade man sökt afhjälpa genom att åt de föreslagna
distriktsförvaltningarna uppdraga många ärenden, som onödigtvis belastade
centralförvaltningen. Endast härigenom kunde man hos styrelsen förvänta en stegrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
