Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - I. De olika förvaltningsformerna från upprättandet af särskild trafikförvaltning till närvarande tid - 2. Perioden 1888-närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmåga af initiativ. Samarbetet å distrikten hade man åter sökt främja
genom att åt distriktsförvaltningarna gifva en sådan organisation, att en
verkligt sammanhållande kraft ej skulle saknas därinom. De föreslagna
bestämmelserna om samlad distriktsförvaltnings åligganden och
distriktschefens speciella skyldigheter syntes utskottet i allmänhet lyckligt funna. På
samma gång de åt distriktschefen gåfve en för ändamålet med hans
befattning tillräcklig myndighet, lämnade de dock åt de öfriga respektiva
afdelningsföreståndarna den nödiga friheten i dem tillhörande fackfrågor. Att
distriktschefsbefattningen innehades af distriktets trafikdirektör ansåge
utskottet riktigt. Någon tvekan kunde väl icke heller gärna råda därom, då
trafikdirektören hade hand om den gren af förvaltningen, som hade till
uppgift att utföra själfva transportarbetet, d. v. s. trafiken, och som till följd
däraf måste vara hufvudafdelningen. Anordningens lämplighet torde för
öfrigt vara vitsordad af erfarenheten från de enskilda järnvägarna.
Organisationsförändringarna afsåge slutligen att införa en mera effektiv
inspektion öfver linjeförvaltningen, en så att säga ekonomisk inspektion genom
distriktschefen, en kraftigare fackinspektion genom styrelsens ledamöter.
Utskottet uttalade såsom sin åsikt att det mål, hvartill nämnda
förändringar syftade, vore så eftersträfvansvärdt, att ett försök med dem torde
böra göras, helst de syntes i sig innebära goda förutsättningar för uppnående
af önskadt resultat.
Under diskussionen i riksdagen uttalades af en talare i första
kammaren, tillika utskottsledamot, att genom antagande af det föreliggande
förslaget den föreslagna organisationen icke blifvit definitivt fastslagen. Såväl
Kungl. Maj:t som järnvägsstyrelsen hade yttrat, att det här endast vore
fråga om ett försök, så att man sedan skulle kunna gå i hvilken riktning
man önskade, och detta hade utskottet understrukit genom att föreslå
riksdagen, icke att fastslå en högre lön för distriktscheferna utan att tilldela
dem ett tillskott i form af ett tilläggsarfvode.
Riksdagen biföll i hufvudsak den kungl. propositionen och antog
därigenom indirekt den föreslagna organisationsformen, hvilken dock af
riksdagen, likasom af statsutskottet, betecknades såsom ett försök.
Den nya organisationsformen fick sedermera uttryck i den instruktion
för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar, som Kungl.
Maj:t den 15 oktober 1897 utfärdade och som fortfarande i sina
väsentligaste delar gäller. Bestämmelserna i denna instruktion voro i hufvudsak
öfverensstämmande med de af kommittén föreslagna här ofvan angifna,
dock uteslöts bestämmelsen att styrelsen finge, i enlighet med de grunder
som af Kungl. Maj:t fastställdes, med vederbörande ingå aftal om
ersättning på grund af gällande bestämmelser om ansvarighet för skada i följd
af järnvägsdrift, hvadan dessa frågor i hvarje särskildt fall underställas
Kungl. Maj:ts pröfning. Vidare intogs, i stället för hvad kommittén i sådant
hänseende föreslagit, en paragraf af innehåll att angående afskrifning af
materiel, effekter och annan statens järnvägars egendom, som genom
olyckshändelse gått förlorad eller eljes förkommit, stadgas särskildt. Denna
paragraf har dock sedermera, den 18 november 1898, förändrats till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
