Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - II. Personalförhållanden, järnvägsrådet m. m. - 2. Normerna för personalens anställning, tjänstledighet, afskedande m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de stadganden, att ämbets- och tjänstemän samt betjänte vid statens
järnvägstrafik innehade sina beställningar endast på förordnande och kunde från
dessa skiljas eller till andra befattningar inom trafikstaten förflyttas af samma
myndighet som dem antagit; att i utbyte mot det förordnande, styrelsen
utfärdade för den, som blifvit antagen till ordinarie befattning, denne
lämnade en af honom undertecknad förbindelse att ställa sig till efterrättelse
alla de föreskrifter, som i afseende å hans befattning vore eller blefve
gällande, äfvensom att den sålunda antagna ej finge utan vederbörligt tillstånd
lämna sin befattning förrän tre månader efter i behörig ordning gjord
uppsägning.
Redan på 1860-talet, då organisationen af statens järnvägar först var
föremål för behandling, hade inom riksdagen fråga väckts, huruvida de vid
statens järnvägstrafik anställda personer borde komma i åtnjutande af de
rättigheter, § 36 i regeringsformen tillerkände statens tjänstemän i allmänhet.
I det förslag till reglemente för antagande och entledigande m. m. af den
personal vid statens järnvägstrafik, som af trafikstyrelsen tillsattes, hvilket
styrelsen den 23 december 1867 afgaf, yttrade styrelsen hufvudsakligen följande.
Två förhållanden föranledde egentligen den olikhet, som måste förefinnas
i villkoren för anställning af trafikpersonal och af tjänstemän vid de flesta
andra statens verk. Det ena bestode däruti, att vid de allra flesta
befattningar inom järnvägsförvaltningen fordrades hos innehafvaren speciella
personliga egenskaper, såsom rådighet, mod, själfbehärskning och ett lämpligt
sätt såväl vid utöfvandet af befäl öfver underlydande som vid bemötandet af
den trafikerande allmänheten, äfvensom en frisk och stark kropp, hvarför
fordringarna på en järnvägstjänsteman vore sådana, att man icke förrän efter
längre tids erfarenhet kunde afgöra, om han vore i alla hänseenden passande
för den befattning, hvartill han en gång blifvit antagen. Om nu efter en längre
pröfning tjänstemannen icke skulle befinnas äga alla de egenskaper, man hos
honom förutsatt, eller om till följd af sjuklighet eller andra omständigheter
de erforderliga egenskaperna försvagades, skulle, därest den åberopade
paragrafen vore gällande äfven för trafikpersonalen, en sådan tjänsteman icke
kunna utan eget medgifvande förflyttas till någon annan befattning, där
dessa egenskaper i mindre grad toges i anspråk, men där hans insikter och
förmåga i öfrigt gjorde honom fullt lämplig. Under tvingande
omständigheter och där trafikens säkerhet så fordrade, återstode då ej annat val än
att helt och hållet eller delvis låta annan person öfvertaga en sådan
tjänstemans funktioner, men detta skulle medföra särskilda kostnader, som eljes
kunnat undvikas. Därtill kunde äfven läggas en annan icke mindre
afsevärd omständighet, som vore på det nogaste förknippad med
järnvägsrörelsens natur och dess uppgift att skyndsamt och säkert befordra personer
och egendom från en ort till en annan. För att järnvägstransporten skulle
kunna försiggå utan faror och förluster af mångahanda slag måste hvarje
enskild vid järnvägsrörelsen anställd person ovillkorligen noga känna samt
punktligt uppfylla hvarje sitt åliggande. Den till utseendet obetydligaste
försummelse eller afvikelse från instruktioner och order eller bristande
rådighet och sinnesnärvaro gåfve ofta anledning till stora olyckor. Vid en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
