Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - II. Personalförhållanden, järnvägsrådet m. m. - 2. Normerna för personalens anställning, tjänstledighet, afskedande m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inrättning, där allt berodde på en talrik och spridd personals
sammanhållande till gemensamt och punktligt arbete för ett och samma ändamål, som
förfelades, om en enda icke förstode eller fullgjorde sin skyldighet i det
rätta ögonblicket, vore en sträng disciplin i tjänsten det oeftergifligaste villkor,
hvarunder någon kunde ikläda sig det höga ansvar, som nödvändigtvis måste
tillhöra och kännas af hvar och en på den plats, han beklädde. Det vore
därför enligt styrelsens tanke nödvändigt att enhvar, som vore anställd i
järnvägens tjänst, visste, att han innehade sin plats uteslutande på grund
af förtroende till hans duglighet och redbarhet.
Det andra förhållandet, som bidroge till järnvägstjänstemännens
undantagsställning, vore den föränderlighet i behofvet af personal, hvilken
betingades af växlingarna dels i själfva rörelsen på järnvägarna, såsom dess ökning
eller minskning i det hela eller lokalt, förändringar i järnvägarnas riktning till
följd af politiska, ekonomiska eller industriella förhållanden eller anknytning
af andra kommunikationsleder m. m., dels i systemen för trafikens besörjande
samt banornas underhåll och bevakning, hvarutinnan det städse måste vara
förvaltningens syftemål att åstadkomma förenklingar, som ledde till förökad
besparing, ordning, säkerhet och allmän bekvämlighet.
Inom 1893 års järnvägskommitté uppstod ånyo frågan, huruvida någon
ändring i arten af personalens anställning borde vidtagas. Såsom naturligt
vore, yttrade kommittén, rådde bland personalen en allmän önskan att
erhålla en fastare ställning, och det kunde icke heller förnekas, att för
åtskilliga befattningar, i synnerhet inom styrelsen, likställighet i detta fall med
andra ämbetsverk skulle kunna utan olägenhet för järnvägstjänsten
medgifvas, men då för det stora flertalet befattningar och särskildt för alla dem,
som tillhörde den egentliga linjetjänsten, detta af hänsyn till trafikens
säkerhet icke skulle kunna ifrågakomma, hade kommittén ansett lämpligast, att
den nuvarande ordningen bibehölles för järnvägspersonalen i dess helhet,
helst likställighet inom verket i detta viktiga afseende syntes önskvärd, bland
annat af den anledning att åtskilliga svårigheter vid förflyttningar och dylikt
därigenom undvekes.
En afvikande mening i detta hänseende uttalades af von Krusenstjerna
och Simonsson. De ansågo förhållandena väsentligen hafva förändrats
sedan trafikstyrelsens nyssnämnda utlåtande afgafs. Sålunda torde
numera, sedan staten drifvit järnvägstrafik i nära fyrtio år och en ofta lång
extra ordinarie tjänstgöring föreginge anställandet i ordinarie beställning,
ingen antagas till en plats, där särskilda personliga egenskaper erfordrades,
utan att man förut varit i tillfälle att försäkra sig om hans lämplighet för
platsen. Skulle senare inträffande omständigheter göra en förflyttning
önskvärd, torde en sådan då kunna verkställas, äfven om tjänstemannen i
fråga anställts under former som mera öfverensstämde med dem, under
hvilka tjänstemän vid likartade verk anställdes. Så vore det stora flertalet
tjänsteinnehafvare inom post- och telegrafverken äfvensom vissa
tjänsteinnehafvare vid tullverket underkastade förflyttning, ändock de vore tillsatta medels fullmakt eller konstitutorial. Hvad anginge krafvet på disciplin torde denna
kunna uppehållas, äfven om icke all personal vore anställd på tre månaders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
