Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Administrativ historik. Af. Öfverdirektören E. O. J. Björklund - II. Personalförhållanden, järnvägsrådet m. m. - 5. Järnvägsadministrationens ställning i statsförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställning borde göras till riksdagen eller ej, voro ganska sväfvande samt i följd
däraf dylika frågor i vissa fall icke underställts riksdagen, där enligt en
sträng tolkning af berörda stadganden så bort ske, hvaremot i andra fall
ett omvändt förhållande ägt rum, hemställde 1894 års riksdag, att Kungl.
Maj:t vid uppkommande frågor om till- eller ombyggnader vid statens
järnvägstrafik, hvilka på grund af sin omfattning måste anses komma att
medföra större kostnader, täcktes före sådana frågors afgörande underställa
desamma riksdagens pröfning,
I utlåtande den 1 mars 1895 öfver denna riksdagens framställning
anförde järnvägsstyrelsen bland annat att riksdagen vid olika tillfällen erkänt,
att förvaltningen af trafiken å statens järnvägar vore att anse lika med
besörjandet af en industri i större skala och att en större frihet i afseende å
formen för förvaltningen borde lämnas åt järnvägsstyrelsen än som för andra
ämbetsverk vore lämplig. Äfven Kungl. Maj:t hade framhållit, att denna
förvaltning ej borde genom alltför omfattande på förhand gifna föreskrifter
och begränsningar bindas i sin verksamhet och utveckling, samt att på
urskillningen och intresset hos styrelsen för densamma att efter förekommande
förhållanden ändamålsenligt anordna alla med trafiken förenade detaljer
berodde ytterst resultaten af den inkomst, som af järnvägsrörelsen kunde
vinnas. Denna allmänna uppfattning af järnvägsförvaltningens ställning och
verksamhet borde enligt styrelsens förmenande äfven göras gällande på
frågor, som afsåge till- eller ombyggnader af större omfattning, och föranledde
styrelsen att framhålla, hurusom i två afseenden inhämtandet af den blott
under viss tid af året församlade riksdagens mening kunde motverka ett
behörigt och ändamålsenligt handhafvande af trafiken. Främst och
tydligast framträdde underhållet af järnvägstrafikens dyrbara och viktiga
byggnader af alla slag med kraf på den för hvarje särskildt behof erforderliga
skyndsamheten vid verkställande af de åtgärder, som nödvändiggjordes af
trafikens säkerhet eller fara för afbrott i densamma. Man behöfde blott
tänka sig sådana fall, som att en större järnvägsbro kommit i det skick,
att dess trafikerande innebure fara i ett eller annat hänseende, eller att en
sådan byggnad genom någon olyckshändelse rasade eller ock att någon af
de för förvaltningens skötsel oundgängligen nödvändiga husbyggnader genom
eld förstördes, för att inse, att i sådana byggnadsfrågor, hvilka ju heller icke
afsåge annat än det egentliga underhållet, järnvägsförvaltningen icke borde
af kostnadernas storlek vara förhindrad att med nödig skyndsamhet
vidtaga erforderliga åtgärder. Vidare kunde inträffa, att vid någon del af
statens vidsträckta järnvägsnät genom oförutsedda omständigheter en affär
jämförelsevis hastigt erhölle en så betydlig utvidgning, att statens järnvägar
ej kunde med förhandenvarande anordningar ombesörja den ökade trafik,
som därför kräfdes. Eller också kunde en industriell anläggning erbjudas
tillfälle till en affär i större skala, för hvars tillkomst likväl en större
spårutvidgning af statens järnvägar därstädes förutsattes. I sådana fall som de
två sistnämnda borde en järnvägsförvaltning kunna med erforderlig
snabbhet träffa anstalter för tillgodoseende af sålunda påkomna trafikbehof utöfver
de vanliga och därigenom på samma gång tillförsäkra statsverket en afsevärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
