Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Järnvägarnas inflytande på landsbygdens befolkningsfördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
relativ ökning, från 6,9 till 10,5 % af hela landsbygdens folkmängd, en
ökning som - ovanligt nog - är proportionsvis större under trafikperioden
än under byggnadsperioden och desto mer anmärkningsvärd som den
motsvaras af relativ nedgång under tjugoårsperioden före järnvägarna.
Det är endast tre socknar, som här äro afgörande, nämligen Säby, Norra
Solberga och Nässjö, och de två senares framsteg är i högsta grad
järnvägens verk, såsom lätteligen synes vid en jämförelse med socknar i
tabellen, som vid järnvägens anläggning voro lika folkrika som de. Nässjö
stationssamhälles betydelse för socknens utveckling är redan behandlad under
södra stambanan; i Säby socken är det Tranås köping och Tranås kvarns
municipalsamhälle som representera största delen af folkökningen; i Norra
Solberga är det tydligen främst utvecklingen af tändsticksindustrien i
Anneberg, som haft samma verkan. Alla dessa socknar och orter utmärkas af
samma industriella skaplynne, nämligen träförädlingsverksamhet, särskildt
snickeri- och tändsticksindustri.
NORDVÄSTRA STAMBANAN.
Slutsiffrorna för Örebro län, som synas tyda på ett ansenligt inflytande
från stambanan, äro i verkligheten missledande, utom möjligen för
byggnadsperioden (1862-66). Ty frånsedt Bodarne (med Laxå bruks- och
stationssamhälle), som behandlats under västra stambanan, är det den kolossala
Karlskoga socken med dess stora järnindustri som ger utslaget; och
stambanan berör endast en liten flik däraf, medan järnverken (Bofors, Degerfors
o. s. v.) så godt som alla äro beroende af Nora-Karlskoga järnvägs två linjer.
Socknens utveckling kan därför med goda skäl tillskrifvas denna senare
järnväg, men - knappast - eller på sin höjd i andra rummet - statsbanan.
Värmlands län har delats i tre stycken, efter begynnelseåren för
bandelarna 1866, 1867 och 1870. Länet är som bekant ett af dem som lidit mest
af utvandringen; det företer under trafikperioden en folkminskning på 8-10 %.
Af de tre delarna är den första väl liten att tillåta några slutsatser, och
siffrorna äro för öfrigt föga värda på grund af en gränsreglering i
Värmlandsdelen af Nysunds socken. Icke heller den andra delen är stor. Resultatet
innebär där en ökning i stationssocknarna af 48 % på 38 år, samtidigt med
att i länets landsbygd som helhet folkmängden aftagit med nära 10 %; den
relativa ökningen är således ofantlig. Detta resultat beror emellertid
hufvudsakligast på Arvika köping, som är en egen församling och hvars folkmängd
blifvit ej långt ifrån tredubblad under trafikperioden. Äfven Eda socken
med de två stationerna Åmot och Charlottenberg visar emellertid en ansenlig
absolut och således ännu större relativ tillväxt.
Viktigast är emellertid den tredje (mellersta) delen, Arvika-Kristinehamn.
Särskildt anmärkningsvärd är här utvecklingen mellan de tre första
kolumnerna. Under tjugoårsperioden före järnvägsanläggningen växte folkmängden
i länets landsbygd alldeles ofantligt, medan dessa socknars andel sjönk
betydligt. Men då man hunnit till 1866, tiden för den första stora
utvandringen likaväl som för bananläggningen, blir förhållandet absolut omkastadt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
