Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalekonomisk historik. Af Amanuensen Fil. lic. E. F. Heckscher - Stationssamhällena och industrien på landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordägares lust eller möjlighet att genom försäljning eller upplåtelse lämna
utrymme för det nya samhället. Detta torde vara förklaringen till att
exempelvis så viktiga knutpunkter som Frövi och Ockelbo ha alldeles
obetydliga eller stillastående stationssamhällen.
Då denna första grupp af stationssamhällen karaktäriserats såsom orter
tillkomna främst för trafikens behof i stället för tvärtom, innebär ej detta
att orterna i fråga uteslutande lefva af järnvägen, d. v. s. att deras
befolkning endast består af järnvägsbetjänte, transportarbetare och hotellpersonal.
Visserligen finns det bland dem samhällen, sådana som Flen, Krylbo, Gnesta
och Herrljunga, som lyckas lifnära en ganska ansenlig befolkning i
hufvudsak utan både industri och handel; men detta är långt ifrån regeln. För
flertalet särskildt af de större, »egentliga» stationssamhällena gäller det att
deras näringslif är ganska väl utveckladt, och gemensamt för dem alla är
endast, att deras folkmängd ej skulle kunnat vara tillnärmelsevis så stor,
om de ej direkt kunde lefva af järnvägarna.
Försöker man därefter konstatera hvilka industrier som med särskild
förkärlek lokalisera sig vid järnvägsknutarna blir resultatet ej vidare
upplysande. Stationssamhällena afvika nämligen ganska obetydligt i sitt
industriella skaplynne från andra mindre stadssamhällen i Sverige.
Mekaniska verkstäder, mera sällan utvidgade till verkliga järnverk, sågverk,
trämassefabriker, snickerifabriker, tegelbruk, kvarnar, bryggerier och mejerier
återfinnas i flertalet af stationssamhällena liksom i andra mindre orter, och
en produktion som vare sig arbetar för afsättning på längre afstånd eller
hämtar sina råvaror långväga ifrån förefaller jämförelsevis ovanlig.
Textilindustrien är sålunda exempelvis mycket svagt representerad.
Vissa undantag härifrån finnas dock. Möbelindustrien i Katrineholm,
Mjölby, Nässjö och Åtvidaberg med dess stora afsättningsområde synes vara
framkallad af järnvägarna, och detsamma kan möjligen antagas om
maskinindustrien i Ludvika, Hessleholm och Katrineholm. Två industrier böra
naturnödvändigt uppstå vid stationssamhällena i jordbruksbygder,
nämligen mejerier och kvarnar. De förekomma också, som redan nämndt,
ganska regelbundet, och särskildt torde andelsmejerierna vanligen förläggas vid
järnvägsstationerna; men till någon kvarnindustri eller mejeridrift i stor
skala har icke något stationssamhälle veterligen lyckats höja sig, ehuru den
gamla marknadsplatsen Mjölby med afseende på kvarnindustrien intar ett
ovanligt framstående rum.
Som industrisamhällen af vikt inom gruppen »egentliga» stationssamhällen
torde man kunna räkna alla de större orterna: Katrineholm, Hessleholm,
Eslöf, Mjölby, Nässjö och Hallsberg. Bland dessa utmärka sig några för
industrier, som ej alldeles höra till den vanliga typen af svensk
småstadsindustri ; sålunda lefver Eslöf till stor del på en skofabrik, medan
tröskverksfabrik, hattfabrik och läskedrycksfabrik af mer än lokal betydelse
förekomma i Hallsberg; och Mjölby, kanske det mångsidigaste af alla
stationssamhällena, har både elektricitetsverk och textilindustri.
En undersökning af industriens karaktär i orter som endast äro
municipalsamhällen, såsom förhållandet är med flertalet stationssamhällen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
