Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader / 87 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Å stambanans genom Norrland här omhandlade båda sträckningar från
Storvik till Ånge samt mellan Torpshammar och riksgränsen omflyttades
inalles 6,594,383 kbm jord och utsprängdes 167,217 kbm berg för
banvallens bildande.

Därjämte anlades 1,256 afloppstrummor och 3 kulvertar samt uppfördes
107 brobyggnader, däraf en svängbro. För framledande af banan korsande
vägar anordnades 1,184 öfvergångar i banans plan och byggdes 18
vägportar samt 8 vägbroar.

För banbevakningspersonalens härbärgerande uppfördes utefter
järnvägslinjen 327 vaktstugor, däraf 14 afsedda för banmästare.

Den år 1871 uppgjorda planen för arbetena å stambanan genom
Norrland afsåg att banan skulle beläggas med räler af endast 22,19 kgs vikt pr
meter. Man hade emellertid innan banans anläggning beslöts kommit till
den uppfattningen, att trafiken skulle blifva vida större och utveckla sig
mycket hastigare än hvad vid ofvannämnda
tidpunkt förutsattes, och vid arbetenas igångsättande
bestämdes därför rälsvikten till 27,7 7 kg pr meter.
Ett parti af 21,600 ton levererades af dessa räler
hvilka voro af järn, men sedan öfvergick man till
stålräler, hvilka hade en något mindre vikt,
nämligen 27,27 kg pr meter. Järnrälerna förbundos
med två plana skarfjärn, men till stålrälerna
användes ett plant järn och ett vinkelskarfjärn.

I mån af erforderligt utbyte blefvo sedermera
såväl järnrälerna som stålrälerna ersatta med
räler af sistnämnda slag med en vikt af 27,5 kg
pr meter. Dessa stålräler sammanbundos med
dubbla vinkelskarfjärn. Trafiken har emellertid
vunnit en sådan omfattning, att ännu tyngre räler
visat sig erforderliga. För några år sedan inlades därför, vid då behöfligt
rälsutbyte, ett mindre parti räler af 1899 års modell med en vikt af 34 kg
pr meter, och under år 1905 belades sträckan Storvik—Bollnäs med denna
sorts tyngre räler. I mån af erforderligt utbyte inläggas numera äfven
2,7 meter långa sliprar i stället för de å banorna norr om Storvik förut
använda af 2,4 meters längd.

H. E. LUNDBORG f. 1834 d. 1888.

Arbetena börjades å linjen Storvik—Ånge i januari 1875 och å
tvärbanan i oktober samma år. Hela den här omhandlade stambanan var under
arbetstiden indelad i tre distrikt. Det första distriktet, som stod under
ledning af distriktsingenjören kaptenen L. M. Nordenfelt, sträckte sig från
Storvik till stationen Hennan; andra distriktet, omfattande linjerna
Hennan—Ånge och Torpshammar—Pilgrimstad, stod under ledning af dåvarande
majoren vid flottans mekaniska kår A. T. Roos, och å det tredje
distriktet, som utgjordes af linjen från Pilgrimstad till riksgränsen mot Norge,
var dåvarande majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren O. F. Zander
distriktsingenjör till år 1877, då han efterträddes af dåvarande kaptenen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>