Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erhöll på de äldre statsbanorna ofta formen af en nedåt afsmalnande oval
och täcktes ofvantill af ett halfcirkelformigt hvalf. På de nyare
statsbanorna hvilar däremot hvalfvet å vertikala sidomurar. Hvalfvet murades
förut af granit, men på de senare åren har äfven betong användts för
hvalf-slagning.
För att undvika uppförandet af en del brobyggnader anordnades å
statsbanan Gällivare—Riksgränsen s. k. vatten tunnlar, ett slags naturliga
kul-vertar, hvilka utsprängdes i berggrunden under banan vanligen vid sidan
af det vattendrag, som de skulle afleda. Den största af dessa vattentunnlar
har en längd af 53 meter och är 5 meter bred samt 6,5 meter hög.
Kostnaden för densamma uppgick till 36,462 kronor.
I terräng, som lutar starkt tvärs mot banan, hafva för undvikande af
alltför brant lutning å trumbottnen särskilda anordningar måst vidtagas.
På lämpligt afstånd från öfre trumöppningen uppfördes då en vertikal mur,
öfver hvars öfre kant vattnet nedstörtar i en vid murens fot på lägre djup
än trumbottnen murad brunn, därifrån vattnet sedan med minskad fart
framflyter genom den föga sluttande eller horisontala trumman.
BALLAST.
Ett järnvägsspår utlagdt direkt å banvallen skulle icke kunna erhålla
den jämnhet, stadga och elasticitet, som erfordras för bantågens säkra
framförande. För att så skall blifva förhållandet utlägges å banvallen s. k.
ballast, som består af ett lager af grus eller slagen sten, i hvilket de rälerfta
uppbärande sliprarna nedbäddas.
Ballasten bör vara af sådan beskaffenhet, att den lätt genomsläpper vatten
för att bevara sliprarna från för hastig förruttnelse och för att hindra
uppkomsten af de genom gemensam inverkan af fuktighet i ballasten och köld
bildade s. k. frostknölarna, hvilka i hög grad försvåra och medföra fara för
banans trafikerande. Därjämte bör densamma ej vara för finkornig, så att
den lätt bortföres af vinden och nedspolas af vatten, och ej heller för
mycket bemängd med grofva stenar, hvilka äro hinderliga för ballastens
stoppning under och omkring sliprarna vid järnvägsspårets första anbringande
i sitt bestämda höjd- och planläge samt vid dess vidmakthållande i
sitt rätta skick. Nu nämnda egenskaper finnas hos rent och stridt groft
grus, helst med något skarpkantiga korn och fritt från inblandningar af
fin-sand, mylla och lera samt större stenar. Tillgången på godt grus har i de
trakter statsbanorna genomgå i allmänhet varit sådan, att
järnvägsbyggnadens behof kunnat fyllas utan alltför stora kostnader. På en del ställen
har dock icke så varit förhållandet, utan man har då dels måst åtnöja sig
med ballastgrus af medelmåttig godhet dels varit nödsakad transportera
ballastgrusct rätt betydliga sträckor.
Slagen sten till ballast har såsom alltför dyrbar erhållit mycket ringa
användning hos oss. På de senare åren har dock varit brukligt att lägga
spårväxlar för hufvudspåret i sådan ballast, och för några vägportar hvila
sliprarna å stenballast, utlagd å järnöfverbyggnadens tvärkonstruktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
