- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 2. Bana och byggnader /
392

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dermalmsborna att få en station till på Söder; och slutligen tillmötesgick
nian deras önskningar i så måtto att ett hållplatshus med plattform
anordnades i närheten af Tantogatan. Efter några år blef emellertid denna
hållplats såsom saknande all trafik indragen.

III.

I allmänhet användes vid banbyggnaden de byggnadsmaterialier, som
funnos i trakten, hvadan de flesta husen blefvo trähus. Stenhus byggdes
i städerna och å ett mindre antal landtstationer. I städerna Östersund och

*



Sundsvall äro dock stationshusen af trä, det senare af staten forändradt
efter inköpet af privatbanan Sundsvall—Torpshammar.

De flesta uppvärmbara trähusen timrades som vanligt. Dock äro ej få
till minskande af olägenheterna genom sammanpressning byggda med stående
timmer och med hammarband under hvarje bjälklag, som i dem inlaxades.

1 Jämtland, där på auktion för lågt pris inköptes ett större parti
utmärkt 3 tums plank, blefvo flera hus, svnnerligast i Östersund, med godt
resultat byggda med dubbla stående plankor i stället för med timmer.

Grundläggningar utfördes på vanliga sätt efter hvaije byggnads behof
samt med afseende å markens beskaffenhet och bärighet. Betong användes
särdeles mot slutet af tidsperioden. I Norrland måste oftast särskilda
åtgärder vidtagas, såsom grundmurarnas omgifvande utåt med grus, som
hindrade de djupt frusna jord- och lerlagrens tjäle att menligt inverka på
grundmurarna.

Yttre fotmuren eller sockeln är under trähusen af rå eller tuktad
natursten, vanligast granit, och fogstruken, men under stenhusen af mer eller
mindre fmhuggen granit med fullständig inniurning och fogstrykning.

Stenhusen hafva murats med vanligt tegel, dock någon gång med gult
tegel å utsidan med fogstrukna ytor. Höganäs’ utmärkta, eldfasta
materia-lier hafva alltid användts till viktigare eldstäder.

Under nedre bjälklaget hafva genom vintertid slängbara hål i
sockelmuren och andra hål i inre fotmurarna beredts friskt luftdrag till
undvikande af röta i bjälklaget m. m.

S. k. korsvirkeshus hafva högst sällan uppförts och då vanligen till mindre
lokomotivstallar. Väggarna bestå i korsvirkeshusen som bekant af
res-virke, sträfvor m. m. och mellanrummen eller facken fvllas med 0,5 fots
tjock tegelmur, som fogstrykes utåt och rappas inåt.

Af trävirke har man sökt anskaffa det bästa, såvidt möjligt af fullmogen
och alltid af vinterhuggen skog.

Järnbalkar hafva under statsbanebyggnadens fortgång alltmera kommit i
bruk, likaså kasserade räler, hvilka i korta afpassade längder till uppbärande
af eldstäder inmurats äfven i trähusens eldstadsmurar. Järn, gjutet,
aduce-radt, valsadt eller sniidt, användes på en mängd olika sätt, såsom till
kolonner, bärjärn, konsoler, takstolar, vägg- och takfönster m. m.

Expeditions- och kontorslokaler äfvensom boningsrum hafva i
allmänhet försetts med kakelugnar och trafiklokaler med kaminer. I alla kök
anbragtes kokspis af järn med ugn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:49:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sj50/2/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free