Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afgift erlades, och erhöllos sofvagnarna genom ändring af II klass-vagnar
af 1877 års modell. En kupé afskildes till ett klosettrum, och ett mindre
rum reserverades för en uppassare som medföljde tåget. I de öfriga
kupe-erna insattes en kommod af majolika i form af en cylindrisk pelare med
tvättfat upptill och därunder plats för vattenkanna och nattkärl.
Såsom sofvagnar upphörde dessa vagnar att användas år 1891, sedan
boggivagnar införts.
Ar 1891 kommo de första boggivagnarna i användning, och togs
härigenom ett stort steg framåt i utvecklingen af den rullande materielen. Först
med dylika vagnar fick problemet om bekväma och praktiska sofvagnar
sin lösning, och med dem förminskades, om icke försvunno, i väsentlig
grad de obehag och ansträngningar, som ansetts oskiljaktiga från längre
järnvägsresor.
Den resande allmänheten uppskattade genast boggivagnarnas stora
företräden och järnvägsstyrelsen fann sig häraf föranlåten att under de följande
tio åren bygga alla nya personvagnar af denna typ.
Införandet af boggivagnssystemet vid statens järnvägar föregicks af
praktiska undersökningar för att utröna, hvilken största tvärsektion som kunde
gifvas åt de nya vagnarna. Man eftersträfvade nämligen helt naturligt ett
så stort breddmått som möjligt å desamma. De bredaste hittills utförda
4-hjuliga vagnarna voro 2,9 meter, men för boggivagnarna önskades ett
breddmått af 3,15 meter. Vid detta breddmått kunde nämligen korridoren
i vagnarna anordnas så rymlig, att 2 personer obehindradt där kunde
passera hvarandra och ändock åt kupeerna gifvas väsentligt större dimensioner
än i föregående vagnmodeller. Detta stora breddmått mötte visserligen
intet hinder från gällande normalsektion för det fria rummet, som å de
svenska statsbanorna är af större bredd än å utlandets normalspåriga
järnvägar. Inom normalsektionen funnos dock å de äldsta statsbanelinjerna
atskilliga genom oförstånd och besparingssträfvanden vid anläggningen
tillkomna förträngningar, särskildt å sammanbindningsbanan i Stockholm. Till
dessa förträngningar tog man visserligen hänsyn vid konstruerandet af 1877
års lastprofil, men då endast med tanke på fordon af 10 meters längd,
hvarför det var högst tvifvelaktigt, att fordon af så stor längd som
boggi-vagnarna d. v. s. 18 å 20 meter obehindradt skulle kunna framgå i kurvor.
Det gällde därför att genom praktiska försök förvissa sig härom. För detta
ändamål lånades en för Mora—Vänerns järnväg af Nya aktiebolaget Atlas
vid denna tidpunkt utförd boggivagn, och försågs denna vagn med af
vanlig svartplåt klippta böjliga tungor, som placerades å tak och yttersida
såväl å midten som vid ändarna. Så utrustad framfördes vagnen å alla de
gamla statsbanelinjerna, å hvilka förträngningar veterligen funnos. På de
ställen, där plåttungorna togo emot, uppmättes hindrens läge och
antecknades deras beskaffenhet. Resultatet blef, att alla hinder kunde utan
svårighet undanröjas med undantag af hufvudreglarna å broarna öfver
Svartbäcken vid Uppsala och öfver Motala ström vid Fiskeby, hvilka måste
ombyggas. Dessa broars ombyggnad kräfdes i alla fall, dels af omsorg för de
resande och tågpersonalen, i det att fall af kroppsskada inträfTat å dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
