Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inberäknadt uppehållen på stationerna, 4 timmar och 20 min. Uppehållen
på stationerna borde enligt Stielers åsikt förkortas, hvarigenom hastigheten
kunde förminskas, »ty det är utrönt, att gods fördt med större hastighet än
3 mil i timmen efter vanlig godstariff lämnar bestämd förlust».
Såsom synnerligen önskvärdt framhölls, att på stationerna tågen skulle
ingå endast på hufvudspåret och ej på sidospår, enär lokomotivens
underhåll mycket fördyrades genom den slitning, som framkallades genom
spårets krökningar. »På flere järnvägar utrikes tillåtas machinerna ej gå in i
sidospår, utan all skiftning af vagnar sker för hand, med bogsertåg eller
häst.» Bränsleåtgången var på såväl västra som södra stambanan för
hög. »Reglementen efterlefvas icke», säger Stieler vidare, »ty ehuru
machi-nisterna hafva en så lätt tjänst, rengöra och visitera de ej själfva de rörliga
pjäserna och hjul, eldarna ej eldstaden invändigt eller elda upp machinen.
Machinisterna skrufva på fjädrarna till drifhjulen, sätta an dem snedt,
hvilket jämte ballastning på dålig väg orsakat, att hjulramen blifvit
sönderbruten å en machin.» Det vore nödvändigt anställa en person, som
instruerade lokomotivpersonalen i maskinernas skötsel. Till detta senare
genmälde öfveringenjören för södra stambanan, att en engelsk lokomotivförare,
som medföljt de från England levererade lokomotiven, blifvit kvarhållen
för att inöfva nya lokomotivförare, hvilka som eldare först måste
tjänstgöra hos honom. Någon särskild instruktör var därför icke behöflig,
enär alltid framdeles gafs tillfälle därtill använda den dugligaste och
kunnigaste bland lokomotivförarna.
Stielers rapporter sluta med att framhålla »nödvändigheten af en
speciell ledning i detta viktiga departement (maskinafdelningen), som alltid
medtager mer än hälften af de ständiga utgifterna».
Hvaije förare, som tjänstgjorde med tågen i bestämda turer, hade ett
lokomotiv sig tilldeladt, för hvilkets skötsel han ansvarade. Från början
hade nog detta system sin grund i, att lokomotivmaskineriet ansågs så
in-veckladt och svårskött, att det fordrades synnerligen stor skicklighet för att
handhafva detsamma, och var det därför nödvändigt, på det att föraren
skulle blifva fullt hemmastadd med sitt lokomotiv, att han ständigt
tjänstgjorde med ett och samma. Lokomotiven följde förarnas tjänstgöringsturer,
och detta system var t. o. m. till en början så strängt genomfördt, att då
en förare af någon anledning var förhindrad tjänstgöra, så stod också hans
lokomotiv oanvändt. För att belysa åsikterna, som i detta hänseende i
allmänhet hystes, torde vara lämpligt anföra, att öfveringenjören för södra
stambanan androg som skäl, hvarför icke lokomotivens tjänstgöring kunde
ordnas så, som ingenjör Stieler i sin förutnämnda rapport föreslagit,
nämligen att lokomotiven borde gifvas ett eller två längre uppehåll i månaden,
men annars vara i så oafbruten tjänst som möjligt, att »ingen
lokomotivförare i vårt klimat kan stå ut med 20 dagars oafbruten tjänstgöring i
månaden». Häraf framgår, att det ansågs otänkbart, att någon annan
lokomotivförare än den, hvilken lokomotivet var tilldeladt, kunde tillåtas
begagna detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
