Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämmelsen om revisionens frigörande från distriktsbandet utfärdades,
äfven meddela föreskrift, huru vid insändandet till verkstad af de till
revision anmälda vagnarna skulle förfaras. Milkontoret skulle sålunda hvarje
lördag till maskindirektörsexpeditionerna, till stationerna och till
trafikcheferna vid bibanor utsända cirkulär med uppgift öfver de vagnar, hvilka
voro revisionsmässiga. Stationsföreståndarna ägde att tillse, att dylika
vagnar skyndsamt afsändes till verkstad, person-, post- och fångvagn med första
gående blandadt eller godståg och godsvagnar inom 48 timmar efter
mottagandet af milkontorets anmälan. De vagnar, som för revision afsändes,
skulle förses med påskrift i krita af ordet »Revision» eller ock med en
särskild revisionsbricka. Å station, där vagnmästare var anställd, skulle denne
ansvara för, att alla därstädes befintliga, revisionsmässiga vagnar blefve
försedda med dylika brickor och ställda till verkstadens förfogande. För att
inskärpa vikten af de utfärdade bestämmelserna stadgades, att
stations-föreståndare och vagnmästare, som underläte att iakttaga desamma, skulle
för hvarje gång böta 5 riksdaler.
I det nya tjänstgöringsreglementet, som utfärdades år 1877, gjordes den
ändringen i afseende på tiden för revisionen, att densamma skulle äga rum
sedan axlarna löpt 30,000 km (2,800 mil), dock ej med längre mellantid ån
2 år. Erfarenheten hade nämligen visat, alt axlarna utan fara för
trafiksäkerheten kunde löpa betydligt längre mellan besiktningarna än förut vid
utfärdandet af 1861 års bestämmelser antagits.
Endast den af vagnens axlar löpta vägsträckan hade hittills varit
bestämmande för tiden, då vagnen inkallades till verkstad, och finner detta sin
förklaring i den omständigheten, att man från utlandets järnvägar erfarit,
att axelbrott var en ej ovanlig men särdeles farlig företeelse, åt hvilkens
förebyggande ej nog uppmärksamhet kunde ägnas. Brott å vagnsaxlar hafva
emellertid å statens järnvägar varit ovanligt sällsynta, beroende dels på att
axlarna varit väl dimensionerade och dels på att ett i regel första klassens
material användts. Också hafva efter hand föreskrifterna om vagnsaxlars
utrangering i hög grad modifierats.
Själfva vagnens tillstånd och om densamma var i behof af reparation
eller ej hade hittills ej tagits i beaktande. Emellertid visade sig att
underhållet af vagnarna ej var tillfyllestgörande och att deras tillstånd i
synnerhet i afseende på målningen lämnade mycket öfrigt att önska. För
att råda bot på detta missförhållande och för att bereda tillfälle till kontroll
öfver hvilka och huru många vagnar, som blefvo ommålade på distrikten,
föreskrefs år 1886, att från distrikten skulle till styrelsen månadsvis anmälas,
hvilka vagnar som under månaden blifvit fullständigt ommålade. Dessa
anmälningar infördes genom styrelsens försorg i en journal, och med
ledning af denna skulle milkontoret sedermera uppgöra och utsända tryckta
listor, å hvilka under rubriken »Till målning inkallas» skulle upptagas
numren å de vagnar som icke funnos antecknade som målade sedan 5 år
tillbaka. För att emellertid, tills denna journal hunnit föras så länge, att
resultat af densamma skulle kunna dragas, dock kunna komma i tillfälle
få reda på sådana vagnar, som voro i behof af reparation, beordrades år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
